2010-07-13 22:05:16 Graviditeten
» Kommentarer(11) «

Åh, jag vet inte vart jag ska börja detta inlägg egentligen.

Men våra barn är verkligen mirakel, mirakel för oss. För att ingen av dom var lätta att få till, och jag kan nog verkligen säga att vi blivit välsignade med dessa barn. William var verkligen ett mirakel att vi fick till på egen hand, det sa läkarna nu också. För jag och Jörgen träffades i April -04 och använde aldrig nåt direkt skydd då, men jag blev inte gravid förrän i December -06. Men då visste vi ju inte alls vad problemet var. Vilket vi vet nu med facit i hand.

Det var inte förrän vi ville ge William ett syskon som vi misstänkte att något var fel, vi försökte på egen hand i 1,5 år, men när hoppet börjar svika. Och hoppet är ju verkligen det sista som överger oss. Så ringde jag till Gynmottagningen och pratade med en jätte trevlig sköterska. Förklarade läget för henne och hur svårt det hade varit med William, men att vi ändå hade ett barn, så skulle vi aldrig kunna få fler barn så hade vi ju ändå William.

Men hon satte upp oss på en undersökning för ”ofrivillig barnlöshet”. Så vi fick komma dit på samtal, Vi fick fylla en massa olika blanketter, svara på en himla massa frågor om ALLT verkligen, men vi kände nog båda att nu händer det iaf något. Visar inte utredningen något, ja men då vet vi iaf. Jag fick lämna en massa prover, och sen fick vi åka hem i väntan på svar.

Jag kan ju bara säga att den här väntan var olidlig, man placerar så mycket olika tankar i sitt huvud, som man kanske inte borde tänka? Är det mig det är fel på? Har jag levt på ett visst sätt som gör att det blivit så här? Klart man inte ska tänka så, för det är vanligare än vad folk tror. Men det tänker man inte just då. Efter en lång väntan (iaf för mig) Fick vi en tid hos läkaren som gått igenom våra prover. Så visade det sig att jag hade väldigt sällan ägglossning, och eftersom jag hade en sån oregelbunden menscykel, så var det så svårt för mig att veta när jag hade ägglossning om den ens kom. Det kunde lika gärna vara så att jag hade en ägglossning om året, och veta när den är och kunna pricka in rätt då var ju nästintill omöjligt.

Så han skrev ut ett ägglossnings framkallande hormon som heter ”Pergotime” . Ett vad jag anser är ett mirakelpreparat. Jag använde 2 kurer och efter andra kuren fick jag ett fint plus på stickan, ni kan ju gissa vilken glädje som for runt i min kropp. Vilken lycka jag kände som än en gång fått den stora glädjen på att bära på ett barn till, äntligen skulle vi kunna ge våran son ett syskon. En liten lillebror eller lillasyster. Nu har jag gått 24 fulla veckor och är inne i den 25:e graviditetsveckan. Om bara lite mer än 3 månader är denna underbara lilla bebis beräknad att födas, vårat lilla mirakel som jag kallar dig i magen.

Och i sin säng inne i sitt rum ligger vårat första lilla mirakel och sover. Gud va jag älskar er, ni och min underbara man, eran pappa är det bästa som har hänt mig i livet. Och jag kommer göra allt för er, allt som står i min makt och lite till, för att ni ska ha det bra! Ni är mitt liv, och det jag lever för.

Så ni som har det svårt att bli gravida, tveka inte en sekund att söka hjälp för det, för det finns hjälp att få. Jag är så himla lycklig <3