2011-05-26 22:33:19 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(0) «

Jaaa, morsdag närmar sig nu. Undrar om jag kommer få nåt fint av mina pojkar?

Man ser hela tiden uppdateringar på facebook om hur mkt folk älskar sina mammor osv.  Visste jag älskar väl min mamma, men inte alls på det sättet, ärligt talat så har vi en ganska så dålig relation. Jag klarar inte av henne under för många timmar, det slutar med att jag exploderar. Det går bara inte, hon och jag funkar inte ihop. Ibland är det knappt att vi kan prata i telefon :/ Ja så illa är det.

 

Däremot jag & pappa. Vi var ett.  Det var han och jag mot världen. Tillsammans fixade vi allt. Tyvärr så slutade det med jag mot världen. Önskar att pappa hade funnits i livet, med honom kunde jag prata om allt med, så som en tjej kanske borde känna inför sin mamma, men det var pappas roll för mig. Han var mitt allt. Nej ska inte babbla mer, jag blev bara lite sentimental så här på kvällskvisten.

2011-05-12 08:05:12 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(2) «


Jag har fått en del frågor om varför jag har svårt att bli gravid, det är så att jag har PCOS .

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fulla av små vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, som har bildats av äggblåsor. Detta kallas polycystiska ovarier, PCO. Om man samtidigt med cystorna har en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS. Det kan innebära att man till exempel har långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls.

Både PCO och PCOS kan man ha utan att märka det. Men PCOS kan till exempel göra att man går upp mycket i vikt eller har svårt att bli gravid.

Det är inte helt klarlagt varför man får PCOS, men risken ökar något om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

PCOS kan visa sig på olika sätt och symtomen kan variera under perioder av livet. Man kan till exempel ha långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls. Man kan också få akne eller ökad kroppsbehåring av manlig typ, till exempel skäggväxt eller hår på bröstet. Dessutom är det vanligt med viktuppgång.

Det går inte att bli helt fri från PCOS men det går att behandla de besvär man får. För många som har PCOS räcker det att gå ner några kilo för att återställa hormonbalansen och få igång menstruationerna.

P-piller kan också användas för att framkalla regelbunda blödningar. Dessutom brukar så kallade kombinerade p-piller göra att behåringen minskar.

Om man har svårt att bli gravid kan man få ägglossning med hjälp av läkemedel.

Om man har färre än fyra menstruationer per år eller på kort tid har fått ökad kroppsbehåring bör man kontakta en gynekolog.

 

Kvinnor har två äggstockar som sitter på varsin sida av livmodern. De är ovala och ungefär tre centimeter stora. Äggstockearnas huvuduppgifter är att producera ägg och utsöndra hormoner, bland annat könshormonerna östrogen och progesteron, så kallat gulkroppshormon, som styr menscykeln.

I äggstocken omsluts ägget av en vätskefylld blåsa, en äggblåsa, som också kallas follikel. Äggblåsan växer successivt från början av mensen och under menscykelns första hälft. Vid tidpunkten för ägglossning, alltså mitt emellan två menstruationer, går det vanligtvis hål på äggblåsan och den faller ihop när ägget skjuts ut från blåsan och börjar sin vandring mot livmodern. Efter ägglossningen omvandlas den hopfallna äggblåsan till en så kallad gulkropp.

Ibland händer det att äggblåsan inte faller ihop efter ägglossningen eller att ägglossningen uteblir. Då kan äggblåsan dra till sig vätska från den omgivande vävnaden och öka i storlek, och en så kallad funktionell cysta bildas. Cystan kan finnas kvar under flera menscykler, men försvinner oftast av sig själv efter någon eller några månader. Under de år man har mens är det ganska vanligt med sådana cystor.

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fyllda av många små cystor som har bildats av äggblåsor. Det kallas för polycystiska ovarier, som betyder "äggstockar med många cystor". Många kvinnor har det utan att märka något. Det syns bara på ultraljud.

 

Om man har PCO, alltså många små cystor på äggstockarna, och samtidigt en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom eller PCOS.

Hormonrubbningen består i att man har för mycket av det manliga könshormonet testosteron i förhållande till kvinnligt könshormon. Eftersom de kvinnliga könshormonerna styr menscykeln, leder en sådan rubbning till att man får glesa menstruationer eller att mensen uteblir helt.

Att mensen blir oregelbunden eller uteblir beror inte på att det saknas anlag för att bilda ägg, utan på att äggen inte utvecklas tillräckligt mycket så att det kan bli en ägglossning.

Alla kvinnor har nästan lika höga nivåer av testosteron i kroppen som män, men det mesta är bundet till proteiner i blodet så att det inte märks. Om man har PCOS har man mindre mängd bindande protein och då blir det mer testosteron i blodet. Det kan leda till att man får akne och ökad kroppsbehåring, det vill säga på magen, bröstet, låren och i ansiktet.

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar PCOS, men det finns en viss ärftlighet. Man har en något större risk att få PCOS om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

PCOS är den vanligaste hormonrubbningen hos kvinnor i barnafödande ålder, men alla får inte besvär av den.

Det är vanligast att man får diagnosen PCOS i åldern 20 till 30 år. Ibland uppfattar man besvären som ett problem först när man får svårt att bli gravid.

 

Vilka besvär man får om man har PCOS varierar, det kan också variera mellan olika perioder i livet. Ungefär hälften av alla med PCOS får problem att hålla vikten och kan med tiden bli kraftigt överviktiga. Troligtvis beror viktökningen hos en del på att man är känslig för effekten av testosteron. Testosteron kan göra att man blir hungrig, vilket ökar risken för att gå upp i vikt.

Om man har PCOS och oregelbunden ägglossning kan man ha svårt att bli gravid på vanligt sätt. Men oftast blir menstruationerna så småningom mer regelbundna av sig själv, och möjligheterna att bli gravid ökar.

Har man PCOS brukar man komma i klimakteriet senare än andra.

PCOS gör att man får en ökad risk för följdsjukdomar som typ 2-diabetes och hjärtinfarkt. Risken är ännu större om man är överviktig, men om man lyckas gå ner i vikt blir effekten av insulinet bättre och risken för följdsjukdomar minskar.

Om man har PCOS och mensen uteblir helt eller kommer mer sällan än var tredje månad kan det på lång sikt finnas risk för livmodercancer. Risken minskas om man får behandling med gulkroppshormon eller p-piller, som gör att man får regelbundna blödningar.

 

Man kan ha äggstockar med många äggblåsor även om man är helt frisk i övrigt. Det är inte känt om det ökar risken för att PCOS ska utvecklas.

Om det misstänks att man har polycystisk ovarialsyndrom görs en utredning av en gynekolog. Man får gå igenom både vanlig kroppsundersökning och gynekologisk undersökning. Dessutom tas olika blodprover och äggstockarna undersöks med ultraljud. Vilka symtom och tecken som ska ingå för diagnos har varierat en del under åren och fortfarande finns olika åsikter bland läkare. PCOS visar sig på olika sätt hos olika kvinnor, och symtomen kan variera under åren.

Om man har PCOS brukar man själv märka:

• att man har långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls
• ökad behåring
• viktuppgång
• att man har svårt att bli med barn.

Läkare kan ställa diagnosen PCOS om man har minst två av följande symtom och det inte finns någon annan sjukdom som kan förklara dem:

• många små cystor, PCO, som syns på ultraljud
• långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls
• ökad kroppsbehåring, till exempel skäggväxt och hår på bröstet, eller akne som tyder på att man har en ökad mängd testosteron
• ett blodprov visar ökad mängd aktivt testosteron.

Eftersom man inte behöver ha alla symtomen kan man alltså ha PCOS och ändå ha till exempel regelbunden mens men ökad behåring. Eller en mensrubbning men inte några tecken på ökad mängd testosteron.

Ungefär hälften av alla kvinnor med PCOS är överviktiga.

 

Det kan vara svårt att ta till sig all den information om PCOS man får vid besöket hos gynekologen. Därför kan det vara bra att be om ett uppföljande telefonsamtal eller besök så att man kan ställa flera frågor. Det kan kännas nedslående att få en diagnos som innebär en kronisk sjukdom. Men det är inte säkert att man behöver ha några besvär under en stor del av livet.

Har man färre än fyra menstruationer per år eller om man på kort tid har fått ökad kroppsbehåring av manlig typ bör man gå till en gynekolog för utredning. Vissa kvinnor kan ha en kraftigare hårväxt på kroppen än andra utan att det behöver ha med PCOS att göra.

Behandlingen när man har PCOS brukar anpassas efter vad som för tillfället är det största problemet.

Om man är överviktig, som många med PCOS är, är det bra att försöka gå ner i vikt. Det kan i sig göra att mensen blir regelbunden. Det kan även göra att hårväxten på kroppen minskar. Det minskar också risken för att man ska få följdsjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt senare i livet.

 

Det kan räcka med att man går ner bara några kilo för att hormonbalansen ska normaliseras så att menstruationerna kommer i gång. Men det kan vara svårt att gå ner i vikt, särskilt när man har PCOS, eftersom hormonrubbningen gör att aptiten stimuleras. Det kan gå lättare om man deltar i ett program för viktminskning. Som alltid när man går ner i vikt är det avgörande att fortsätta sin ändrade livsstil för att kunna hålla vikten.

Ett annat sätt att underlätta viktnedgången är att äta p-piller. P-piller motverkar effekten av testosteron så att hormonrubbningen balanseras. Om man lider av fetma kan en magsäcksoperation ibland vara det enda som har effekt.

Om man har ökad kroppsbehåring eller skäggväxt brukar så kallade kombinerade p-piller användas eftersom de motverkar effekten av testosteron. De innehåller både östrogen och syntetiskt gulkroppshormon som kallas gestagen. Exempel på sådana p-piller är Desolett, Mercilon, Cilest och Yasmin. Dessa p-piller kallas östrogenprofilerade.

Andra typer av kombinerade p-piller, som kallas gestagenprofilerade, påverkar inte den ökade hårväxten lika mycket.

 

Preventivmedel som enbart innehåller gulkroppshormon, till exempel mini-piller, p-stav, p-spruta och hormonspiral är olämpliga för kvinnor med PCOS eftersom de kan förvärra behåringen.

 

Som ett alternativ till kombinerade p-piller kan man få läkemedlet Diane, som vanligtvis används för att behandla akne. Diane fungerar också som ett preventivmedel på samma sätt som ett vanligt p-piller. Om man använder Diane behöver man därför inte ta vanliga p-piller.

P-piller och Diane tas på samma sätt. Man tar en tablett dagligen i tre veckor och gör därefter uppehåll i en vecka, då man får en mensliknande blödning, och börjar sedan nästa treveckorsbehandling. Läkemedlen är receptbelagda.

P-piller och Diane ger en något förhöjd risk för blodpropp. P-piller kan också ge biverkningar i form av till exempel nedstämdhet och spända bröst.

Om man av någon anledning inte kan eller vill använda p-piller eller Diane finns en annan behandling som har en viss effekt. Det vanligaste är behandling med läkemedel som innehåller spironolakton, som motverkar testosteron. Spironolakton sänker blodtrycket något, men har inga allvarliga biverkningar.

I vissa landsting kan man få bidrag till permanent hårborttagning med till exempel laserteknik.

Behandling med kombinerade p-piller eller enbart gulkroppshormon kan göra att blödningarna blir regelbundna så att man slipper oväntade och rikliga blödningar. På lång sikt har man också ett skydd mot att utveckla livmodercancer.

Gulkroppshormon tas som tabletter i tio dagar varje månad. Mediciner som innehåller gulkroppshormon är till exempel Primolut-Nor och Provera. Medicinerna är receptbelagda.

 

Kombinerade p-piller fungerar på samma sätt som gulkroppshormon när det gäller att reglera blödningarna. Tar man p-piller som preventivmedel eller för att motverka ökad behåring hjälper de därför också mot menstruationsrubbningarna.

Det är ovanligt att man får biverkningar av gulkroppshormon, men det kan påverka humöret så att man blir nedstämd.

Om man har mensrubbning och svårigheter att bli gravid kan ägglossning stimuleras med hjälp av läkemedel. Det finns olika typer av behandlingar. Vanligtvis är det lätt att framkalla ägglossning när man har PCOS, eftersom det finns många ägganlag.

Tabletter med ämnet klomifen tas i fem dagar och ger ägglossning ungefär 10 dagar senare. Ibland kan de kombineras med ämnet metformin som tas kontinuerligt. Metformin är egentligen en behandling mot typ 2-diabetes men som har visat sig kunna förbättra äggstockarnas funktion hos kvinnor med PCOS. Metformin kan ge biverkningar i form av diarréer, illamående och magknip, särskilt i början av behandlingen.

Om det inte fungerar med tablettbehandling kan man få hormonsprutor. Man kan också bli gravid med hjälp av provrörsbefruktning.

Ofta blir äggstockarnas funktion bättre med tiden hos kvinnor med PCOS. Menstruationerna blir mer regelbundna, och det betyder att man senare kan bli gravid utan extra behandling.

PCOS diagnostiseras och behandlas på en gynekologmottagning eller en kvinnoklinik på sjukhus. Provrörsbefruktning och stimulering med hormonsprutor görs på sjukhus eller på privata fertilitetskliniker. Man kan ta sprutorna själv, men behandlingen kontrolleras noga på fertilitetskliniken.

 

---

Jag har inte problem med vikten, eller kroppsbehåring, utan jag har uteblivna ägglossningar .

 

2011-03-23 17:58:15 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(10) «


Det har verkligen spårat ut nu.. Och jag vet inte hur jag ska orka? William har blivit så himla elak, och jag har ingen aning om vart det kommer ifrån. Ärligt talat så är jag på gränsen till att bryta ihop när jag ser hur han beter sig. Mot andra barn, mot oss, mot sin lillebror :/ Och jag känner mig helt maktlös och vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig som en urusel förälder just nu. Vill bara lägga mig ner och gråta .

Vad gör jag för fel? Det är inte så här min pojk är, han är snäll innerst inne , han är inte så här elak som han är just nu! Nån som har tips på vad jag kan göra?

2011-03-15 19:49:53 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


Det var jätte trevligt idag! :-)
Kom till Neonatal strax innan kl 10, och träffade den andra tjejen, som jag skulle ha det ihop med. Vi ringde på och fick prata med en sköterska, det var så kul, för det var en av dom tjejerna vi hade när vi låg inne :) Så det var kul att få visa upp vår lilla kille så :) Tyvärr fick vi inte komma in på avdelningen nu, eftersom dom har speciella restriktioner nu när de går vinterkräksjuka, och det förstår man ju att dom inte vill ha till dom små yttepytte bebisarna.

Vi fick iaf sitta i deras samtalsrum . Lagom tills vi kom dit så vaknade Linus. Inte ville han sova inte. Och sen droppade det in 3 mammor. 2 av dom var lång liggande. Den ena hade legat sen December, och den andra sen januari. Jag har ju ingen direkt erfarenhet av när man ligger så länge, vi låg ju bara i 2 veckor. Kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara, och båda två hade ju barn sen innan. Jag tyckte det var jobbigt att vara utan William i två veckor, kan bara tänka mig hur de är när man måste ligga i 3 månader.

Det var väldigt givande att få lyssna på deras berättelser om hur dom hade det, hur dom upplevde det, vi kunde dessutom ge lite tips om hur det skulle bli när man kommer hem, jag berättade hur det var för mig och hur jag upplevde det, dock upplevde ju inte jag min hemgång som positiv, utan att det var väldigt jobbigt. Det är så mkt som man ska ta in och bearbeta, och man förstår nog inte riktigt förrän man kommer hem, hem till sin familj, till vardagen och verkligheten hinner ikapp en. Men detta är absolut något jag vill göra igen, det ger inte bara dom mammorna så mycket, utan det ger även mig väldigt mycket. Att jag får prata om vad som hände oss, även om det inte var nån fara för hans Linus så är det ändå en traumatisk upplevelse för mig som jag gärna pratar om. Tror det kan vara svårt för utomstående eller människor som inte varit med om det att riktigt förstå. Man kan sätta sig in i det på ett annat sätt om man själv upplevt nåt liknande.

Att vara så nära vårdavdelningen väckte starka känslor hos mig. Det var ju bara 5 månader sen vi låg där själva och hade samma vardag som dom mammorna vi träffade idag.

 

- 2 dagar gammal .

 

 

 

 

- i min säng inne på föräldrarummet (kläderna på tok förstora strl 44)

 

2011-02-26 23:12:00 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(10) «


Vet att det finns ganska starka tankar om just samsovning .. ?! Med William samsov vi aldrig, hade han i spjälsäng från första början, eller ja första veckorna sov han i vagninsatsen då han tyckte sängen var för stor, men från att han var 8 veckor sov han själv i egen säng, med Linus har det blivit helt annorlunda. Han brukar sova första passet i egen säng i sin babynest , och sen när han vaknar för mat, så flyttar jag över han till min säng, och där sover han sen tills vi går upp på morgonen .

Jag tycker det är jätte mysigt att sova tillsammans. Och jag trivs med att ha honom nära mig. Dels för att jag ammar och det är lättare, han söker upp bröstet själv och jag kan sova medans han äter, sen är det jätte skönt att känna hans närhet. Jag kan känna hur han andas för han ligger så tätt intill, jag hör hans små andetag.

Hur gör ni andra? Vad känner ni inför samsovning?

 

På Neo somnade vi ofta så här :)

2011-01-16 13:38:41 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(2) «

Idag är det fyra år sen du dog.

Fyra år sen en bit av mig dog, min sk familj dog. Den familjen som du uppehöll. Det är verkligen den jobbigaste dagen på året, denna dagen går jag bara och gråter hela dagen, jag är bara ledsen och allmänt nerstämd. Vill bara stänga in mig i ett rum för att sitta och gråta. Allt jag kan tänka på är dig . .

Allt jag ser i mitt huvud är dig ligga på sjukhusbädden med slutna ögon, alldeles kall, men huden alldeles len. Kroppen ligger helt stilla, för där ligger ju bara ditt "skal" du finns inte längre kvar i kroppen . :(
Jag ser hela mitt liv passera revy, jag ser dig och allt vi gjort tillsammans, alla fina minnen jag har med dig.

 

Jag har en sak som jag tror stenhårt på, en månad innan du försvann från mig fick jag reda på att jag var gravid.. och jag tror att när ett liv blir till, slocknar ett annat, i detta fall ditt liv. Kanske var det därför du rycktes ifrån mig? Kanske inte .. I guess we'll never know .

Men allt jag vet är att jag saknar dig så jävla mkt, så mycket att jag undrar hur mycket man saknar en människa? och jag undrar när det ska sluta göra ont? När ska jag sluta gråta, när tar tårarna slut? När ska jag sluta må dåligt över att du är borta? När får man må bra igen?

 

Jag saknar dig, min underbara pappa <3

Det jag sörjer mest är att William & Linus aldrig fick chansen att lära känna dig, du fick aldrig chansen att se vilka underbara barn dom är. Jag är så fruktansvärt ledsen över det ..

( Ni får ursäkta min novell )

 

 

2011-01-02 15:27:22 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(4) «


Ett inlägg jag skrev när jag väntade Linus <3

Åh, jag vet inte vart jag ska börja detta inlägg egentligen.

Men våra barn är verkligen mirakel, mirakel för oss. För att ingen av dom var lätta att få till, och jag kan nog verkligen säga att vi blivit välsignade med dessa barn. William var verkligen ett mirakel att vi fick till på egen hand, det sa läkarna nu också. För jag och Jörgen träffades i April -04 och använde aldrig nåt direkt skydd då, men jag blev inte gravid förrän i December -06. Men då visste vi ju inte alls vad problemet var. Vilket vi vet nu med facit i hand.

 

Det var inte förrän vi ville ge William ett syskon som vi misstänkte att något var fel, vi försökte på egen hand i 1,5 år, men när hoppet börjar svika. Och hoppet är ju verkligen det sista som överger oss. Så ringde jag till Gynmottagningen och pratade med en jätte trevlig sköterska. Förklarade läget för henne och hur svårt det hade varit med William, men att vi ändå hade ett barn, så skulle vi aldrig kunna få fler barn så hade vi ju ändå William.

 

Men hon satte upp oss på en undersökning för ”ofrivillig barnlöshet”. Så vi fick komma dit på samtal, Vi fick fylla en massa olika blanketter, svara på en himla massa frågor om ALLT verkligen, men vi kände nog båda att nu händer det iaf något. Visar inte utredningen något, ja men då vet vi iaf. Jag fick lämna en massa prover, och sen fick vi åka hem i väntan på svar.

 

Jag kan ju bara säga att den här väntan var olidlig, man placerar så mycket olika tankar i sitt huvud, som man kanske inte borde tänka? Är det mig det är fel på? Har jag levt på ett visst sätt som gör att det blivit så här? Klart man inte ska tänka så, för det är vanligare än vad folk tror. Men det tänker man inte just då. Efter en lång väntan (iaf för mig) Fick vi en tid hos läkaren som gått igenom våra prover. Så visade det sig att jag hade väldigt sällan ägglossning, och eftersom jag hade en sån oregelbunden menscykel, så var det så svårt för mig att veta när jag hade ägglossning om den ens kom. Det kunde lika gärna vara så att jag hade en ägglossning om året, och veta när den är och kunna pricka in rätt då var ju nästintill omöjligt.

 

Så han skrev ut ett ägglossnings framkallande hormon som heter ”Pergotime” . Ett vad jag anser är ett mirakelpreparat. Jag använde 2 kurer och efter andra kuren fick jag ett fint plus på stickan, ni kan ju gissa vilken glädje som for runt i min kropp. Vilken lycka jag kände som än en gång fått den stora glädjen på att bära på ett barn till, äntligen skulle vi kunna ge våran son ett syskon. En liten lillebror eller lillasyster. Nu har jag gått 24 fulla veckor och är inne i den 25:e graviditetsveckan. Om bara lite mer än 3 månader är denna underbara lilla bebis beräknad att födas, vårat lilla mirakel som jag kallar dig i magen.

 

Och i sin säng inne i sitt rum ligger vårat första lilla mirakel och sover. Gud va jag älskar er, ni och min underbara man, eran pappa är det bästa som har hänt mig i livet. Och jag kommer göra allt för er, allt som står i min makt och lite till, för att ni ska ha det bra! Ni är mitt liv, och det jag lever för.

 

Så ni som har det svårt att bli gravida, tveka inte en sekund att söka hjälp för det, för det finns hjälp att få. Jag är så himla lycklig <3

Plussade 27/2 2010

 

 

Rutin Ultraljudet 27/5 2010

 

Vecka 21+2

 

36+4

38+0 - dagen innan Linus föddes.

2010-10-16 14:38:15 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(15) «

Jag hoppas verkligen att jag kan amma lillebror, då jag aldrig fick det att funka med William, men jag gav upp alldeles för lätt, det vet jag nu i efterhand. Men ja de är lätt att vara efterklok. Jag ammade William i 6 dagar, och använde mig sedan av en handpump från Apoteket för att se hur mycket jag kunde pumpa ut, fick ut 40-50 ml , sen orkade jag inte pumpa mer utan la ner det. Och sen gav jag han flaska med ersättning.

 

Men nu vet jag att en sån pump inte stimulerar brösten på det sättet som en bebis gör. Och om jag ens ska testa att pumpa denna gången så blir det en elektrisk pump, aldrig mer apotekes skit handpump! Och denna gången tänker jag inte ge upp så lätt, jag kommer inte köpa hem ersättning i förebyggande syfte som jag gjorde sist gång.

 

Denna gången ska vi verkligen kämpa om att få det att fungera. Har skrivit i förlossningsbrevet att jag speciellt vill få amningen att fungera innan vi åker hem. Så är de någon som har nåt speciellt amningstips så är ni välkomna att komma med dom!

2010-07-12 10:58:44 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(0) «

 

Önskar att det fanns telefon i himlen, så jag kunde ringa till dig och höra din röst. Jag tänker på dig idag, men det är inget nytt. Tänkte på dig igår och dagen innan det. Jag tänker på dig i stillhet, säger ofta ditt namn. Allt jag har är minnen och bilder i en ram. ♥ Allt hade vart så jävla mycket lättare om du funnits här!

2010-01-16 10:45:02 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(4) «

2010-01-03 20:01:38 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(5) «

Första jaktdagen är över och vad kan man säga?

Pinsamt Sverige! Jag ryser av obehag och får kalla kårar när jag tänker på vad detta kan ha ställt till med där ute i flockarna. Jag tror det finns en risk för att detta får väldigt allvarliga konsekvenser.

Vargflockar är vad jag förstår rätt avancerat sammansatta. Varje individ har sin roll och sin plats. Skjuter man av fel individer är det ju självklart att detta får konsekvenser. ETT djur i en flock må väl vara hänt, det kan flockan reparera, men när man skjuter flera i samma flock? Vad händer med de andra nu i natt? Det är ju inte så att ett djur i taget försvann så resten av flocken kunde omgruppera sig osv, nej, allt på en dag!

Jag blir väldigt orolig. Faktiskt. Utan att vara det minsta insatt.

I Dalarna sköt man, helt väntat, alldeles för många vargar. Äh 13 istället för 9 är ju inte så stor skillnad. Jasså? räkna ut ökningen i procent då så kanske du tänker om. dessutom medför detta INTE en sänkning av kvoten hos övriga områden.

Ett argument till avskjutningen av vargar är inaveln. Men det argumentet håller ju knappast. Även om man tror sig ha koll på de invandrade, viktiga vargarna som helstr inte ska skjutas så finns det absolut inga garantier. Man kan lika gärna ha skjutit genetiskt viktiga vargar idag. Ska man "rensa" så får man ju följa flockarna och välja ut vilka djur som ska tas bort. Inte skjuta på måfå!

Det hela känns verkligen som ett pinsamt experiment, ett fruktansvärt och hemskt dåligt skämt. Makabert! Ungefär lika upphetsande som jakt på tigrar och gorillor, för att nämna några exempel.

27 djur skulle skjutas under ett antal veckor. 25 djur sköt man enligt nyhetskanalen.se - på EN dag och man får fortfarande skjuta en handfull vargar till.

Något som borde varit en lugn och sansad liten rensning blev en masslakt och en hetsjakt. SAMTLIGA av de 12.000 jägarna vill vara en av de ynka 27 personerna som går hem med ett vargskinn och bli en skrythistoria rikare. Tacka fan för det! Upplägget på den här jakten känns hämtad ur en skämtserie. Är det på riktigt?!


Länkar till artiklar om vargjakten:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/jakten-over-snabbare-an-vantat-1.1021533
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6371473.ab
http://www.dn.se/nyheter/sverige/naturskyddsforeningen-anmaler-vargjakt-till-eu-1.1021520
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6372499.ab

Källa: BeckahBitch.se

2009-12-18 15:14:51 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(2) «

Jahopp, det kändes ju positivt, då man har en sambo som jobbar inom Transport. :/

2009-11-20 17:29:19 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(2) «

2009-11-16 21:25:12 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(0) «

 

You don't know what you got till you're missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I'm going through is hurtful

2009-10-16 17:21:58 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(4) «

 

When I found you
I found the closest thing to heaven <3

2009-09-26 17:37:29 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(6) «


Hahah !!
Det är roligt att folk ska ha så mycket åsikter om att jag ska gå ut ikväll.. För det första ska jag inte SUPA ! Jag ska dricka några cider i trevligt sällskap och sen gå ut och dansa, för att jag tycker om att dansa. Det är inte supa! För det andra så är William hemma med sin pappa, och det kallar inte jag att skaffa barnvakt!!!! För det tredje kommer inte jag gå hemifrån eller dricka förän William har somnat.

Och varför bryr ni er så om att jag ska gå ut? Jag kan inte förstå det?! Om jag vill gå ut ibland så gör jag det, och vill Jörgen göra det så får han det. Bara för att man är förälder så betyder inte det att man är sämre mamma eller pappa för att man går ut nån gång ibland. Finns säkert många som kan hålla med mig. Visst jag var ute mycket i somras det vet jag. Nu va det 2 månader sist ni som håller koll på mig.

Men någonsin hört uttrycket; Sköt dig själv o skit i andra..

2009-09-23 19:30:19 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


Tidigare idag när jag och min sambo satt i bilen påväg på mot Överby (Köpcentrat här i stan)
Så började vi prata om döden.. Liksom att vi lever ju här och nu på jorden, vi har en kropp och själ och allt de där. Men vad händer sen då? Vad händer när vi dör? Och begravs i jorden, antingen kremeras eller jordfästs. Men vad händer med själen? Kroppen förmultnar ju tillslut, men våran själ vart tar den vägen?

Tror ni på ett liv efter döden? Tror ni att man kommer till antingen himmel eller helvete? Helt ärligt vet jag inte vad jag tror, jag tror att själen kommer nånstans, men om jag tror på himmel o det, det är jag inte riktigt säker på. Men som min pappa då, vart finns han? Jag säger ju till William att "morfar" är i himlen. Han har ju börjat fråga en del efter morfar, då alla hans kusiner har sin morfar. (Hans farfar) Men då säger jag att morfar är i himlen för morfar lever inte längre hos oss. :/

Om man inte kommer nånstans efter döden, slutar man bara att ecxistera då?
Många frågor, men inga svar ..

2009-08-25 16:05:16 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(15) «




Varför tycker folk det är så himla roligt att klanka ner på andra människor?! Jag kan inte förstå det.. Jag menar min son är 2 år gammal, visst ska man inte ha nappen dygnet runt men det har han inte heller, vi försöker så gott det går att bara ha den när han är ledsen eller när han ska sova, men han är dessutom bara ett barn, och varför bry sig så om någon annans barn har napp eller inte? Jag kan inte förstå det.. Det är väl vårat problem, mitt och Jörgens, som är Williams föräldrar!

Men jag har läst ganska många "elaka" kommentarer som cirkulerar i det flesta bloggar, alltid är det dom anonyma som ska kommentera, varför är det så svårt för vissa att stå för sina åsikter? Varför kan man inte bara säga det rätt ut? Rätta mig om jag har fel?! Men som i detta fallet varför uttrycka sig på det viset om ett litet barn har napp eller inte? För oss är han en stor kille, varesig han har napp, snutte eller gosedjur.

2009-08-12 11:47:17 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(3) «


Jag mår inte så bra så jag kommer göra ett uppehåll här, Hej!

2009-02-15 23:48:08 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(3) «