2008-06-13 23:48:36 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(3) «

Skakade barn

Varje år händer det som inte får hända. Spädbarn misshandlas så svårt av sina föräldrar att barnen dör eller får svåra bestående skador som ger men för livet.

Livet med barn är inte enkelt alla gånger, det vet varje förälder. Trötthet och barn som inte låter sig tröstas är en kombination som kan leda till frustration. Men därifrån är steget långt till att alla spärrar släpper och en förälder skakar sitt barn så allvarligt att det får bestående hjärnskador eller dör. Ändå händer det. Förmodligen oftare än vad vi tror.

Skakade barn, eller Shaken baby syndrome, är efter plötslig spädbarnsdöd den vanligaste dödsorsaken bland bebisar som är upp till sex månader gamla. Barn i alla samhällsklasser och från alla kulturer utsätts för denna form av misshandel.

Vad innebär Shaken baby syndrome?

Barnen som misshandlas är alltid små. Det kan handla om barn upp till ett år, även om det är vanligare att barnet är under sex månader.

Begreppet skakade barn, eller Shaken baby syndrome, innebär att barnets huvud skakas på ett så kraftigt sätt att hjärnan skadas. Skadorna kan vara av olika omfattning men är ofta alllvarliga. Barnets huvud kan också dunkas mot ett hårt underlag, till exempel skötbordet, på ett sätt som gör att huvudet skadas. 

Vad händer med barnet?

Huvudet på ett litet barn är väldigt stort i förhållande till kroppen. Det utgör ungefär en tredjedel av kroppen. Nackmusklerna är inte heller färdigutvecklade. Detta gör att barnet inte kan hålla emot alls om det skakas kraftigt.

Barnets hjärna är mjuk och geléliknande. Vid kraftiga skakningar slungas hjärnan mot det hårda skallbenet med våldsam kraft. De små blodkärl som går mellan hjärnan och hinnorna som finns runt hjärnan slits av och barnet får en hjärnblödning. Med hjälp av datortomografiröntgen går det att upptäcka hjärnblödningen.

Barnet kan också få kvävningsskador och dödsfall förekommer. Om barnet skakas kraftigt samtidigt som den vuxnes händer håller hårt om barnets bröstkorg trycks lungorna ihop och barnet kan inte andas.

Både skakningarna och kvävningstillståndet gör att hjärnan svullnar. Det finns en risk att hjärnvävnad dör när det uppstår syrebrist. Hjärnvävnaden återbildas sedan som vätska så man kan säga att hjärnan "smälter".

I värsta fall kan våldsamma skakningar leda till att barnet dör. De barn som överlever riskerar att få svåra skador eftersom hjärnans förmåga minskar avsevärt när bara enstaka stråk av hjärnvävnad finns kvar. Barnen kan få motoriska handikapp, bli utvecklingsstörda, få krampsjukdomar som epilepsi, bli blinda eller få beteendestörningar.

Varför gör föräldrar sitt barn illa?

Det är ytterst sällan som en förälder beter sig på detta sätt av ondska. Oftast handlar det om trötthet, i kombination med frustration och maktlöshet. Du tycker att du gjort allt som står i din makt för att få barnet att sluta gråta och ändå fortsätter det. Andra utlösande faktorer kan vara problem vid matning och toalettträning.

En frustrerad förälder är givetvis inte automatiskt farlig för sitt barn. Vi har olika stark förmåga att kontrollera våra impulser. Det är först när maktlösheten och frustrationen blir för stor, och när man helt enkelt inte vet vad man ska ta sig till, som kontrollen över impulserna kan brista.

I de flesta fall när det gäller skakade barn är det barnets pappa eller styvpappa som misshandlar, men det händer även att kvinnor skadar ett barn på detta sätt. Till stor del kan det handla om det utanförskap som uppstår när ett par blir föräldrar. Männen kan uppleva sig som utanför, inte minst när det gäller den närhet till barnet som kvinnan får genom amningen. Barnet, hur efterlängtad det än är, kilar sig in mellan föräldrarna och kräver ständig uppmärksamhet och skötsel. Omställningen kräver mycket mognad från båda i en relation.

Svårt att upptäcka

Eftersom det i mer än hälften av fallen saknas synliga tecken som blåmärken, brännmärken och brutna leder på barnen är det svårt att upptäcka misshandeln. Det finns heller ingen enskild skada som endast förekommer vid barnmisshandel av det här slaget. Därför bör sjukvårdspersonalen ha kunskaper om barnmisshandel samt erfarenhet av vanliga olycksfall och vardagliga symtom hos små barn om de ska kunna göra ett rättvis bedömning.

Att små barn får kramper är inte ovanligt. Det kan röra sig om feberkramper eller så kallade affektkramper som kan utlösas när barnet blir argt. Dessa är ofarliga. Andra kramper kan uppkomma när barnet blivit kraftigt skakat. Andra symtom kan vara att barnet har svårt att andas, är vid sänkt medvetande eller är medvetslöst. Det kan också vara slött, kräkas utan synbar anledning och ha svårt att suga eller svälja.  

När det gäller skakade barn är ögonundersökning och hjärnröntgen de enda möjligheter läkarna har att visa att barnet blivit fysiskt misshandlat. 

Vad som kan vara varningssignaler är att föräldrarna ger märkliga förklaringar till det som hänt. De ändrar versionen eller påstår att inget särskilt hänt. Föräldrarna söker sig sent till vården och säger då att skadan uppstod flera dagar tidigare. Det är inte ovanligt att föräldrarna skyller på ett syskon eller säger att bebisen av egen kraft ramlat ned från skötbordet eller sängen. I vanliga fall gör föräldrarna allt för att hjälpa läkarna att ställa rätt diagnos, vid misshandel gör de allt för att dölja det som hänt.  Föräldrarna kan också ha sökt sig till barnmottagningar eller barnakuten för enklare skador vid ett flertal tillfällen, något som kan tolkas som ett rop på hjälp.

Att våga prata

Att prata om vad som är jobbigt med att ha småbarn kan lätta på bördan. Våga var sårbar och erkänn, både inför dig själv och andra, att du känner dig maktlös ibland. Du är inte ensam om att känna så här. Att få höra att andra upplever småbarnsåren på ett liknande sätt kan göra att det som känns tungt och besvärligt blir lättare.

Vänd dig till en släkting eller vän som du litar på och berätta hur du känner. En annan möjlighet är att prata med en BVC-sköterska som du känner förtroende för. Du kan få hjälp med att förstå barnets signaler och tillsammans kan ni lägga upp en strategi för vad som ska göras om barnet till exempel inte låter sig tröstas samtidigt som frustrationen hos dig ökar. Det finns också psykologer hos BVC som finns där för din skull.

Sätt att trösta en gråtande baby

• Håll babyn mot ditt bröst och massera barnet försiktigt.
• Sänk störande ljud och släck lampor.
• Spela stillsam musik.
• Håll om babyn och andas långsamt och lugnt. Babyn kan känna av hur du mår och själv lugna ned sig.
• Ta ett djupt andetag. Sätt ned barnet i sängen en stund, även om det skriker hysteriskt. Det är bättre än att göra något förhastat som du får ångra.
• Sjung lugna sånger för babyn eller prata på ett lugnande sätt.
• Gå ut och gå med barnet i barnvagn eller ta med det på en åktur i bil.
• Ring till en släkting eller vän som du litar på och be att han eller hon tar över ett tag så att du kan vila en stund.
• Spela in ett entonigt ljud, som en dammsugare eller hårfön, och spela det för babyn.

Att vara medmänniska

När något känns för svårt att prata om är det ibland lättare att blunda, att inte låtsas se. Det som verkligen borde diskuteras blir istället tabubelagt och ingen vågar ta upp ämnet, kanske av rädsla för att stöta sig med någon.

Om du tror att ett barn i din närhet blir misshandlat kan du välja att gå två vägar. Du kan prata med föräldrarna om du tycker att er relation är sådan att de tar till sig vad du säger. Kanske bli du avvisad, men kanske är du den hjälpande hand som de behöver. Du kan också göra en anonym anmälan till de sociala myndigheterna. Vad du än väljer att göra måste ditt syfte vara att hjälpa familjen och se till att barnet har det tryggt.