Aktiv dödshjälp?

2012-11-08 12:49:57 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(6) «


Läste precis om det . Vad tycker ni? Ska man få ha valet att få hjälp att dö om man är svårt sjuk? Eller ska man behöva få ligga och plågas till kroppen inte orkar mer och man dör ändå?
Jag är helt klart FÖR aktiv dödshjälp och inte bara palliativ vård som vi har i Sverige. Och jag hade velat att om jag en dag blev riktigt svårt sjuk då ingen behandling hjälpte och smärtstillande inte heller fungerade att någon kunde hjälpa mig att dö om det va min önskan. Om man har så ont och mår så dåligt varför kan man inte bara få dö då? Vart tog rätten att få bestämma över sitt eget liv vägen?
 
Vad tycker ni? Ska man ha den rätten att få dö eller är det helt befängt?

1 år har gått ♥

2012-09-05 12:51:51 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


Ett år har gått sen våran bästa vän fick somna in. Vissa dagar är det värre än andra, speciellt efter vi flyttade till huset, det känns så jävla genom ruttet att han aldrig fick bo här med oss, jag vet att han hade älskat det här. Ha en trädgård att få springa runt i, leka med barnen, få kastat boll och pinne med honom. Han hade älskat att få bo i huset . Men tyvärr så blev det ju inte riktigt så. Och det gör ont. Saknar honom så oerhört mycket, så orden räcker inte till. Men idag tänder vi ett ljus för dig älskade lurvas ♥ För att minnas allt det fina vi faktiskt fick uppleva med dig.
 


 
Så här skrev jag för ett år sen .

Jag vet inte ens hur jag ska börja .. För allt jag känner nu är tomhet och saknad! Dagen igår var hemsk, en dag jag aldrig vill uppleva igen, att ta farväl av den man älskar så högt och han anar ingenting det va hemskt. Bara bilresan dit va jobbig, tårarna rann ner för min kinder hela vägen dit. Utanför kliniken bröt jag ihop, försökte samla mig så vi kunde gå in och anmäla oss. Och sen skriva på det jobbiga avlivningspappret, vi valde att vara med under hela processen för att finnas där för våran älskling & vi valde även en separat krimering så vi får hem hans aska.

Sen fick vi gå ut och hämta Rocky för att gå in en separat ingång. Där kom veterinären in och gav han en lugnande spruta som skulle göra han jätte trött och dåsig, han skulle fortfarande vara medvetande om vad som hände runtomkring men väldigt slö, och det blev han. Tog visserligen en stund och han blev ganska uppjagad, men han kände väl på sig att det va nåt på gång kan jag tänka mig, för där satt vi 3 i ett rum och båda matte & husse grät, klart han fattade. Han är ju inte dum. När sprutan fått full effekt, så låg han bara där, såg helt livlös ut, enda livstecknet man såg från honom var bröstkorgen som rörde sig upp o ner, och hörde lite flåsningar :/ Sen kom det en sköterska för att sätta kanylen för den sista injektionen . Usch va jobbigt det va när hon kom in, då visste vi att nu är det nära.

Hon sprutade in medlet i hans tass . Den vackraste av fyra små tassar som finns ♥ Sen tog han en djup suck och sen var han borta . Han somnade in jätte fort, sköterskan lyssnade på hjärtat och det hade slutat slå. Hon lämnade oss sen själva med Rocky för att vi skulle få ta vårat sista farväl. Jag satte mig brevid honom och la hans huvud i mitt knä, han tunga vackra huvud. Men det fanns inget kvar, bara en tung kropp. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag grät igår. Och sen bara gå och lämna han där och veta att han ska läggas i ett kallt kylrum och vi ska åka hem till våran varma lägenhet. Idag kommer dom från Örebro och hämtar honom, för kremeringen. Så om en vecka får vi åka och hämta hans aska i Uddevalla .

Men det värsta var ändå att komma hem . Man kom upp i lägenheten och ändå fast man visste att han inte va med oss så väntade man sig liksom att nån skulle skälla, komma springandes mot en i hallen, men det va det ingen som gjorde. Man gick runt och tittade i lägenheten efter honom. Vart är han? Varför ligger han inte i soffan som han brukar och slickar till förbannelse? Ingen som tassar omkring i lägenheten, allt är bara tyst man hör inte dom små klorna slå mot parketten längre. Man hör ingenting, inget flåsande, flämtande, slickande.. Allt är bara tyst.

Det är så jäkla jobbigt speciellt alla vardagssysslor man är så van vid, gå upp på morgonen och ge han vatten och mat, gå ut på morgonpromenad, sitta och mysa med han i soffan, han ska bara finnas där. Det är bara så, varför kan det inte vara så? Jag vill dammsuga 2-3 ggr om dan för att han fäller så, jag vill svära mig förbannad när han börjar skälla och barnen har somnat, jag vill ha han nedanför min säng på nätterna, jag vill att han ska finnas här när jag kommer hem. Jag vill ha Rocky ♥

Livet kommer aldrig bli detsamma utan honom, visst livet kommer gå vidare men det kommer vara jävligt tungt och jobbigt ett tag framöver nu. William tog det inge bra, när han kom hem från dagis igår så sprang han in och tittade efter Rocky. Vi hade ju pratat med han innan om vad som skulle ske, och när han såg att Rocky inte var hemma så bröt han ihop toalt, tårarna bara sprutade på honom, och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, men försökte förklara för honom att man får vara ledsen, man får gråta för det gör mamma och pappa också för vi saknar Rocky! Det kom mycket tårar igår, för alla i hela familjen.

Ett barn, två barn, tre barn ?

2012-08-11 21:22:16 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(7) «


Varför är det alltid så? Om man får ett barn av vardera kön så nöjer man sig oftast och stannar där. Medans när man fått två barn av samma kön så vill man oftast ha fler? Hur tänker ni ? Blir familjen "färdig" när man har en av varje? Och är de det ultimata att man ska ha olika kön på sina barn eller spelar det för er ingen roll?
 
För oss som har två pojkar men som vill ha tre barn så spelar könet ingen roll hos oss. Jag önskar mig ingen flicka för att jag har två pojkar - utan jag önskar mig ett friskt barn. Och jag kan nog skriva upp någonstans att skulle vi få lyckan att få ett barn till så får vi en pojke :) Bara magkänslan där, heheh. Jag är en pojkmamma, känns så bara :)
 
Tyck till nu vettja!
 

Hur man formas som människa

2012-05-28 17:11:02 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


Jag är en tänkande människa.

Så ja, de innebär att jag tänker mycket. Mycket på hur man formas som människa. Att hur upplevelser som kantat ens barndom kan forma en till den person man är idag. Jag kan ju bara se till mig själv och mina upplevelser och händelser. Speciellt svåra traumatiska händelser. Jag har ett jobbigt trauma med mig i bagaget som gett mig stora men skulle man väl kunna säga. Jag har oerhört svårt för att lita på människor, visst jag litar på människor men det tar LÅNG tid för mig att bygga upp den tilliten. Och de värsta är ju att de kan raserar på en fjärdedels sekund. Hela min barndom var jag en väldigt osäker tjej. På vissa sätt är jag det än idag. Mitt största problem är det här med löften! Lova mig aldrig något om du inte tänkt att hålla det. Det kan rasera hela min värld och jag kan må fruktansvärt dåligt. Handlar inte om stora saker utan kan vara små skit saker, som att lova att man kommer på fika!

 

Efter mitt trauma tvingades jag in i massa olika saker, prat med kuratorer, psykologsamtal, psykoterapi och till sist testade dom en metod som heter EMDR. Men, det funkade inte för mig. Jag satt bara och grät igenom samtalen så vi kom aldrig någon vart. Så åren gick och jag bearbetade händelsen ensam istället. Och de är väl så jag gör fortfarande. När jag tycker nåt är jobbigt eller hamnar i en jobbig situation så bearbetar jag de ensam, i mitt huvud. För att det är jobbigt att prata. Att bara skriva det här inlägget är jobbigt att skriva, vet inte ens varför jag gör det utan vill nog mest få det ur mig.

 

Men trots det så har det format mig till den jag är idag. Och jag trodde aldrig jag skulle få ett sånt bra liv som jag faktiskt har. En underbar man, som stöttar mig i allt. Två helt underbara barn som är ljuset i mitt liv. Fina vänner som ställer upp i vått och torrt och tycker om mig för den jag är. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här idag om jag ska vara helt ärlig. Ibland har man nog tänkt i andra banor som hade varit lättare, men jag har kämpat mig från den djupa djupa botten upp till toppen. Vägen har vart lång och svår men den har varit så värd det! Jag har kantats av många motgångar men under resans gång lyckats bygga mig en ganska så bra skyddsbarriär som väldigt få lyckats ta sig igenom. Och dom som lyckats kan jag räkna på en hand.

 

Så jag kan lugnt säga att you think you know me, but you have no idea!


Att folk orkar ..

2012-04-27 08:43:07 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(5) «


.. lägga ner så mkt tid på andras ekonomi .
Det jag handlar till våra barn gör JAG för MINA pengar som jag får för att JAG studerar. Jag handlar inte för tusentals kronor, jag handlar det jag anser att vi behöver. Vi behövde en ny vagn, för att en mindre var smidigare än duovagnen, kläder behöver barnen ha, ja och vi vuxna också!! Sen Anna anser inte jag att du har med våran ekonomi att göra, du vet inte hur mycket inkomster och utgifter vi har. Du vet inte vad vi prioriterar eller lägger undan varje månad. Och jag anser inte att jag behöver redogöra det för dig heller.

Sen jobbar inte Jörgen för att han är tvungen till det, han jobbar som ordningsvakt för att han vill det och för att han trivs på sin arbetsplats med sina kollegor. Om du tog reda på lite fakta så hade du vetat vilket gott gäng dom är på Stenungsbaden. Och att han vill jobba där av egen fri vilja, inget jag tvingar honom till.. Så dom där "ryktena" kommer nog enbart från dig isf. Något du skapat alldeles själv.

Jag ska inte behöva sitta och försvara mig på MIN blogg. Passar inte innehållet dig, så sluta läs?! Simple as that..

Life ain't fair ♥

2012-04-10 10:04:59 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(6) «


Things happen, things go wrong "/
Min mamma har legat på sjukhus ett tag, det har jag vetat om för diverse problem.. Hon har inte mått så bra om man säger så. Men igår fick jag veta av min brors fru, att mamma har haft en hjärtinfarkt . Och ligger på hjärtintensiven i Borås. Hon hade vart och hälsat på henne igår, då va hon blålila om läpparna, hade övervakning av hjärtat, fick blodförtunnande och lugnande, samt nitroglycerin spray vid behov .

Grejjen är att jag blir så himla rädd, skakis, vettskrämd . You name it. Vart i denna sitsen förut, dock med en annan förälder, och han finns inte längre i livet. Även om en hjärtinfarkt inte behöver innebära döden, men den kan lika gärna göra det så är jag livrädd att hon ska lämna mig nu. MEN DET FÅR DU INTE, FATTAR DU DET?! Jag tänker inte vara 24 år utan både mamma och pappa, jag tänker inte det !!

Dom skulle göra scanning av hjärtat idag eller imorgon, för att besluta om en ev ballongsprängning. Det måste gå bra, det måste gå bra, det bara MÅSTE det . Har knappt kunnat sova inatt för detta är allt jag tänkt på, jag har gråtit och haft panik nästan brytit ihop. Och i det stora hela så känner man sig så jävla ensam, ingen kan sätta sig in, ingen förstår, förän man vart med om det själv .

Du måste leva, leva för oss ♥

Bebis sugen . ♥

2012-04-02 21:55:48 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(0) «


Tänk hur de där suget bara kan skölja över en ibland ;)
Jag har ganska många i min närhet som antingen precis fått barn eller väntar barn. En av mina närmsta vänner ska ju snart ha bebis igen (BF i slutet på Maj) Så hon är ju rätt höggravid nu. Då blir man ju inte mindre sugen. Nej, det ska jag absolut inte sticka under stolen med, det finns ju inget uderbarare än just barn, även om dom kan vara små monster ibland ;) Men ack så underbara ♥

Nej, jag skulle gärna ha ett barn till, men inte just nu . Även om de finns ekonomi till de, så finns de inte boende och plats, plus att jag vill gärna bli klar med skolan först och hinna jobba lite innan vi skaffar nå fler barn, OM vi ens gör det. Men den planen finns inte i dagsläget. Nu njuter jag istället för fullt av dom två barnen jag faktiskt har! ♥

 

 

 

 

 

 

Hur kan man inte sakna de här liksom? ♥


Tråkigt .

2012-03-27 17:14:52 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(4) «


Var tvungen att ta ett tråkigt beslut idag .
Ett beslut jag egentligen inte ville ta, men för min egna hälsas skull så var jag tvungen. Och det är att jag inte kommer slutföra min praktik. Anledningen? Det blir för mycket för mig att "jobba" 100%, plugga 100%, vara mamma och sköta hemmet. Jag känner mig helt ärligt helt färdig. Och jag har hamnat så mycket i efter i studierna, och för mig är ju faktiskt dom viktigare än praktiken. Så det fick bli så, känner mig nöjd med det beslutet! Även om de är tråkigt att jag inte kunde fullfölja praktiken. Men jag är nöjd med den dosen jag fick! :)

Jag har precis kommit hem från dagishämtning med mina underbara barn ♥ Riktigt sommarväder har vi idag! Och roliga paket fick vi på posten idag! Kan visa er sen :) Sitter och funderar på vad jag ska laga för mat, en sallad hade ju vart gott! ;) Men vet inte om jag har tillräckligt med grönsaker hemma till det.






Mitt hjärta slår så hårt för er ♥

Kvällstankar ..

2012-03-20 23:01:58 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(8) «


Sitter här och är allmänt orolig . Är så himla rädd att det är cystisk fibros Linus har. Sen vi fick beskedet att han skulle utredas för de här har jag googlat (såklart), jag har läst olika forum, pratat med andra cf föräldrar om vilka symtom deras barn haft innan de fick en diagnos. Tänkt, tänkt, tänkt.. på vad de kommer innebära OM han har det. Vet att man egentligen inte ska tänka så, för vi vet ju faktiskt inte.

Men från de föräldrar som jag pratat med och de jag har läst så har han nästan alla tecken på det, symtomen stämmer så väl in på honom :/ Och det skrämmer mig till döds. I dagens läge kan man leva ett hyfsat normalt liv med cf. Men inte för jätte längesen så dog barn av denna sjukdom, tack och lov har utvecklingen framskridit väldigt mycket, men de finns fortfarande inget botemedel enbart bromsmedicin. I vissa fall kan de tom vara nödvändigt med en lungtransplantation, men även andra organ tar stryk av denna sjukdom såsom njurar och lever. Och man får gå på ständiga kontroller. Det är verkligen inte de liv som jag har önskat för honom, med en ständig medicinering för resten av hans liv .

Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur detta ur mig, eller vad jag vill med detta inlägg.. Jag bara hoppas att jag har fel, och jag verkligen hoppas med hela mitt hjärta och själ, att han inte ska tillhöra den gruppen med barn som har cf. Nu är det bara svett testet kvar innan vi kan få veta, ovissheten gör mig galen, jag vill bara ha den där remissen NU ! Om de är nån med erfarenhet och sånt av cf, får ni gärna kontakta mig känns som jag har miljoner frågor men inga svar .

 

Du får inte vara drabbad av denna dumma sjukdom, DU BARA FÅR INTE!!!


När barn föds döda?

2012-03-05 10:05:52 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


En bok jag läser i min kurs nu . Den är hemsk, den är rå, den är ärlig .
Den är skriven av en kvinna som även hon förlorat sitt barn, under graviditeten. Detta är oftast inget man tänker på när man är gravid, man är så lycklig för man väntar ju barn och inte ett missfall. Men de här händer oftare än va folk tror, det är inget ämne man pratar "öppet" om, för de är lite tabu över det hela.

Mammors rädslan tas inte på det allvar som de borde göra. Först nu har det ju kommit nya riktlinjer från socialstyrelsen om att fosterrörelser INTE minskar i slutet på en graviditet, och känner man inte sin bebis, ska man inte tveka en sekund att söka vård. Jag har aldrig förlorat ett barn, så jag kan aldrig sätta mig in i en situation där föräldrar har förlorat sina barn, jag vet inte hur ont det gör, men jag kan bara tänka mig den fruktansvärda smärtan de måste ge. Att man ser hoppet falna, och ljuset plötsligt släckas och allt bara blir svart, svart, svart .

Men hursomhelst, i den här boken får man läsa flera berättelser från olika mammor om hur dom blivit bemötta under tiden dom fått beskedet av att deras barn inte lever längre, och då blir jag nästan mörkrädd, dessa personer har inte blivit visade nån som helst empati eller sympati. Fått beskedet slängt i ansiktet och sen blivit lämnade ensamma. Så får det inte gå till!

Samtidigt kan jag känna en rädsla över att skaffa fler barn, nu har jag två fina barn och dom lever. Men vem säger att det går bra nästa gång? Det kunde gått åt pipsvängen med Linus, det visste vi ju inte. Det enda vi visste var att han va liten och vi skulle förbereda oss på att han kanske inte mår bra, det kanske va nåt fel med han som inte ultraljuden visade, det fanns en risk att han inte skulle klara förlossningen, vi visste ingenting då. Nu känns de lite som att döden kommer "ikapp" mig. Jag har lärt känna flera föräldrar som förlorat sina barn i ett tidigt skede av sina små liv, som numera inte längre finns hos oss. ♥


Min kärlek .. ♥

2012-03-02 16:08:41 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(6) «


.. till mina barn är obeskrivlig.
Jag kan nog inte ens få ner mina ord & känslor i skrift, utan att det ska låta överflödigt. Ni är mitt allt, luften i mina lungor, marken jag går på, ni är blodet mitt hjärta pumpar runt. För er går jag genom eld och vatten, för er ger jag mitt allt, ♥


Äkta vänskap

2012-02-21 09:51:27 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(5) «


Något man finner väldigt sällan . Jag har funnit den, en solig dag i juli 2009 fann jag en underbar vän, som jag aldrig kommer släppa. Jag är en person som har väldigt svårt att lita på människor, jag öppnar mig inte och släpper inte in någon i mitt liv förän jag "vet" att det är rätt, att det är en människa jag kan lita på. Så min tillit är inget som bara kommer, den måste man förtjäna. Jag har väldigt många ytliga vänner/bekanta. Men väldigt få känner mig. Dom kanske tror att dom gör de, men det skulle jag säga att det gör dom inte, vet inte ens en bråkdel om mig.

Varför har jag såna anknytningsproblem då? Jag kommer ju inte gå in på detaljer, men jag har blivit sviken hela mitt liv, speciellt som barn.. Det sätter sina spår, därför lovar jag aldrig mina barn något jag inte kan hålla, inte heller dom som är mig nära i mitt liv. Löften är heliga för mig. Blivit utsatt för traumatiska upplevelser i min barndom, som jag inte ens önskar min värsta fiende. En sak kan jag konstatera iaf, det finns riktigt sjuka människor i denna värld .

Jag är även en person som har svårt att förlåta, när det kommer till vänskap är jag riktigt långsynt . Svik mig en gång, men du gör de aldrig igen. Jag tillåter det inte, för jag släpper aldrig in dig i mitt liv igen. Då är det liksom över för gott.

Hur resonerar ni kring detta?

 

Min underbara Sara ♥


5 år ♥

2012-01-16 08:21:58 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(3) «


 

Saknar dig, så oerhört mycket. Kan inte förstå att det redan har gått fem år sen du somnade in förevigt. Att den dagen skulle komma när man minst anade det. Att stå där 18 år gammal utan sin pappa, utan dig. Det är helt ofattbart. ♥ Jag vill att du skulle se mig nu, se hur bra jag faktiskt mår, och hur bra det har gått för mig! Men det kommer du aldrig få se, aldrig se dina fina barnbarn och dom får aldrig ha en morfar i sitt liv :/ Du hade älskat dom det vet jag ♥ och dom dig!

 

Pappa, jag saknar & älskar dig ♥


Livrädd !

2011-12-15 21:15:54 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


Fick ett samtal från dr. Robinson idag .
Kan väl inte påstå att det va ett glädjande besked direkt. Han hade gått igenom Linus senaste prover som vi tog sist gång på barnmottagningen. Och dom värdena var förhöjda :/ Så nästa steg nu är gastroskopi . Jag är LIVRÄDD! Jag vill inte söva honom. Med narkos finns alltid risker, ALLTID!
Även om jag innerst inne vet att det kommer gå bra och att det är en lätt procedur, så har jan ändå en rädsla inom mig, för tänk OM det inte går bra? Man vet ju faktiskt inte.

Han skulle hursom skynda på remissen, så vi får det gjort så fort som möjligt. Så om han har gluten (Celiaki) Så kan vi byta ut hans kost så fort som möjligt. Så nu är det bara att vänta på kallelsen. Och känna ångest & oro :/ Ärligt talat vet jag inte hur jag ska fixa detta? Men på nåt sätt måste jag lyckas ta mig samman. Vi behöver ju ändå få veta, och det finns ju inget annat sätt tyvärr.

Nån som har erfarenhet om detta, får gärna kontakta mig!



Ett år..

2011-10-18 20:15:47 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «


.. Tänk va fort det här året har gått . Idag för ett år sen hade vi ett besök hos smvc . Ett vad vi trodde var ett vanligt besök för kontroll av fostervatten och flödet i navelsträngen & även CTG. Då visade det att fostervattnet hade minskat ganska mycket och flödet började bli dåligt, så den här dagen för ett år sen fick vi veta att vi skulle infinna oss på förlossningen den 21 Oktober kl 8 för en igångsättning, för att lilla liten skulle få komma ut till sin mamma & pappa . ♥ Men så blev det ju inte riktigt heller, för Linus hade inte tid att vänta tills dess :P

Tänk va mycket förväntningar man hade den här dagen för ett år sen, så mycket man funderade på? Hur mådde han? Hur skulle förlossningen gå? Var han så liten som dom uppskattade honom till (1900g) Vad skulle hända efter förlossningen med våran lilla pojke? Ja, allt var ju så ovisst man visste ju ingeting. Att han skulle få ligga på Neonatalen de hade man ju förstått, men vad innebar det då? Det var det inget man visste .

Nu gick ju allt bra, han va helt perfekt när han kom ut ♥ Lite mindre än vad dom uppskattade vikten till. Han hade väldigt lågt blodsocker efter födseln, men de ordnades med ett sockerdropp, sen var det dubbelpulsen han hade, och lite snabbandad. Men de övervakades noga med hjälp av elektroder & pox.

Tänk att min lille kille snart fyller ett år ♥

 

Sista bilden på Linus "hus" ;)

 

 


Vi saknar dig!

2011-09-06 09:37:19 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(9) «


Jag vet inte ens hur jag ska börja .. För allt jag känner nu är tomhet och saknad! Dagen igår var hemsk, en dag jag aldrig vill uppleva igen, att ta farväl av den man älskar så högt och han anar ingenting det va hemskt. Bara bilresan dit va jobbig, tårarna rann ner för min kinder hela vägen dit. Utanför kliniken bröt jag ihop, försökte samla mig så vi kunde gå in och anmäla oss. Och sen skriva på det jobbiga avlivningspappret, vi valde att vara med under hela processen för att finnas där för våran älskling & vi valde även en separat krimering så vi får hem hans aska.

Sen fick vi gå ut och hämta Rocky för att gå in en separat ingång. Där kom veterinären in och gav han en lugnande spruta som skulle göra han jätte trött och dåsig, han skulle fortfarande vara medvetande om vad som hände runtomkring men väldigt slö, och det blev han. Tog visserligen en stund och han blev ganska uppjagad, men han kände väl på sig att det va nåt på gång kan jag tänka mig, för där satt vi 3 i ett rum och båda matte & husse grät, klart han fattade. Han är ju inte dum. När sprutan fått full effekt, så låg han bara där, såg helt livlös ut, enda livstecknet man såg från honom var bröstkorgen som rörde sig upp o ner, och hörde lite flåsningar :/ Sen kom det en sköterska för att sätta kanylen för den sista injektionen . Usch va jobbigt det va när hon kom in, då visste vi att nu är det nära.

Hon sprutade in medlet i hans tass . Den vackraste av fyra små tassar som finns ♥ Sen tog han en djup suck och sen var han borta . Han somnade in jätte fort, sköterskan lyssnade på hjärtat och det hade slutat slå. Hon lämnade oss sen själva med Rocky för att vi skulle få ta vårat sista farväl. Jag satte mig brevid honom och la hans huvud i mitt knä, han tunga vackra huvud. Men det fanns inget kvar, bara en tung kropp. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag grät igår. Och sen bara gå och lämna han där och veta att han ska läggas i ett kallt kylrum och vi ska åka hem till våran varma lägenhet. Idag kommer dom från Örebro och hämtar honom, för kremeringen. Så om en vecka får vi åka och hämta hans aska i Uddevalla .

Men det värsta var ändå att komma hem . Man kom upp i lägenheten och ändå fast man visste att han inte va med oss så väntade man sig liksom att nån skulle skälla, komma springandes mot en i hallen, men det va det ingen som gjorde. Man gick runt och tittade i lägenheten efter honom. Vart är han? Varför ligger han inte i soffan som han brukar och slickar till förbannelse? Ingen som tassar omkring i lägenheten, allt är bara tyst man hör inte dom små klorna slå mot parketten längre. Man hör ingenting, inget flåsande, flämtande, slickande.. Allt är bara tyst.

Det är så jäkla jobbigt speciellt alla vardagssysslor man är så van vid, gå upp på morgonen och ge han vatten och mat, gå ut på morgonpromenad, sitta och mysa med han i soffan, han ska bara finnas där. Det är bara så, varför kan det inte vara så? Jag vill dammsuga 2-3 ggr om dan för att han fäller så, jag vill svära mig förbannad när han börjar skälla och barnen har somnat, jag vill ha han nedanför min säng på nätterna, jag vill att han ska finnas här när jag kommer hem. Jag vill ha Rocky ♥

Livet kommer aldrig bli detsamma utan honom, visst livet kommer gå vidare men det kommer vara jävligt tungt och jobbigt ett tag framöver nu. William tog det inge bra, när han kom hem från dagis igår så sprang han in och tittade efter Rocky. Vi hade ju pratat med han innan om vad som skulle ske, och när han såg att Rocky inte var hemma så bröt han ihop toalt, tårarna bara sprutade på honom, och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, men försökte förklara för honom att man får vara ledsen, man får gråta för det gör mamma och pappa också för vi saknar Rocky! Det kom mycket tårar igår, för alla i hela familjen.

 

 

I keep you locked in my heart, until we meet again ♥

But time make's it harder, but I know you visit me in my sleep, my darlin' I miss you ♥


Min älskade bästa vän ♥

2011-08-30 20:13:25 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(7) «


 

Hur tar man farväl av sin bästa vän?

Den som alltid finns vid ens sida? Den som aldrig bryr sig om hur du ser ut eller vilka kläder du har på dig? Han som älskar dig villkorlöst oavsett vad? Han som skulle ge sitt liv för dig? Han som skyddar dig till varje pris? Hur i helvete tar man farväl av nån som skulle göra allt för dig? HUR ?!

 

Fan Rocky, det va inte så här det skulle bli . Älskar dig till månen och tillbaka .

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, min fina hårboll ♥ / Din matte .


Hur är det möjligt ?

2011-08-22 17:46:07 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(4) «


Det här inlägget är lösenordsskyddat !

Lösenords skyddat

2011-08-17 09:44:50 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(3) «


LÖSENORDS SKYDDAT
Det här inlägget är lösenords skyddat, med några av mina innersta känslor jag va tvungen att skriva ner.

Bebissjuk ?

2011-06-19 10:42:18 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(10) «


Är det normalt att vara såhär bebissjuk? Jag går typ o drömmer o längtar varje dag efter en graviditet, förlossning, ett barn till. Trots att Linus inte är så värst gammal, han blir 8 månader imorgon. Jag kommer inte ihåg att jag var såååå här bebis sugen efter att William kom. Men kanske beror de lite på att jag VET hur lång tid det tar för mig att bli gravid, så ja kanske om man skulle sätta igång nu så är jag gravid om 2-3 år . Vi är iaf överens här hemma om att ha 3 barn. Sen är vi mer än nöjda, vi är visserligen ganska nöjda med våra två pojkar, men skulle ljuga om jag sa att drömmen om en till inte fanns. För den finns där och den är stor & suget finns verkligen där, även längtan om ett till barn & om ett syskon till våra grabbar!

Men då vill vi ju också ha ett större boende. Vi söker ju och har gjort ett tag. Känns som att vi iaf behöver en fyra. Så William slipper dela rum med sin lillebror, känns som att han är den som är i störst behov av eget space. Allt annat finns ju redan där, och de som inte finns är ju inga direkta stora kostnader. Ååååh, jag vill! :/
Nej nog om mina fantasier, tänkte bara berätta att jag är väldigt bebissjuk! :-P

38+1

 

Bebis William ♥

 

Bebis Linus ♥


Tidigare inlägg