Mamma vid 17 år

2012-10-15 15:09:25 Dagboken
» Kommentarer(0) «


Hej allihopa! Detta är inte bara mitt första gästinlägg jag skriver utan mitt första blogginlägg någonsin. Det känns kul att testa på och jag vill tacka Marie som låter mig skriva ett inlägg här hos henne!

 

Jag heter i alla fall Amanda och är 20år. Jag bor i Sthlm med min underbara dotter Jolene som fyller tre hela år nu i oktober. Jag och Jolens pappa avslutade vår relation som flick-pojkvän i augusti 2012, men påbörjade istället en starkare relation som bästa vänner. Vi bor varannan vecka med Jolene i vår gemensamma lägenhet och träffas flera gånger i veckan.

Jag pluggar också mitt sista år på gymnasiet. Då jag blev gravid som 16åring, kort efter jag börjat gymnasiet, så valde jag att avsluta det för tillfället men med planen att börja igen. Vilket jag gjorde två år senare, och snart kan jag räkna dagarna inför MIN studentdag!

 

Jag är en tjej som uppskattar livet! Det går inte en dag utan att jag stannar upp och känner hur lyckligt lottad jag är. Jag lever för att få dela min dotters vardag och tittar fortfarande på min gullunge när hon sover med samma känsla jag hade vid hennes första natt utanför magen. Vi var då två förälskade och nyblivna föräldrar på 17 och 21år. Även fast jag och Jolenes pappa vunnit mycket i att ta detta beslut att vara bästa vänner och toppen föräldrar på varsitt håll så är det en förlust. Det är inget jag vill förneka.

 

Att bli förälder är för mig det bästa som finns. Det är helt fantastisk att känna denna kärlek man gör, känna den meningen i livet man får och ha det speciella band man har med sitt barn. Tänk bara vilken ära det är? Alla för tyvärr inte uppleva dessa saker...

 

Ja, detta får nog vara slutet på mitt inlägg. Jag hade tänkt att skriva om en helt annan sak men det kändes bättre med en presentation. Har rätt mycket att öva på innan jag kommer kunna få ihop en flytande och intressant text. Men vem vet, detta kanske får mig att tag i min fantasi om att blogga och ni får läsa det tänkta inlägget där. Vad tror ni om det?

Tack igen Marie!

 

Kram Amanda


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback