2009-12-23 00:00:37 Dagboken
» Kommentarer(3) «


Hallå där ute i stugorna!
Idag skulle vi som sagt rensa datorn på massa virus, nu snackar vi massor, det ploppade upp sjuttitusen olika fönster hela tiden, så jörgen tog bort de gamla virus skyddet eftersom de uppenbarligen inte fyllde sin funktion o laddade ner ett nytt, den nya hittade 360 infekterade filer, jisses amalia!! Men nu är de borta iaf, o datorn funkar som den ska, inte undra på att den vart seg.

Efter vi fått ordning på allt, och Jörgen bytt däck på bilen va vi på väg ut till Överby o Jörgen skulle tanka, så läckte slangen på bensinstationen, så han fick massa bensin över sina skor, blev hem och byta, och påvägen upp så spydde William i bilen, troligtvis av bensinångorna, kanske inte är så konstigt egentligen, för det är ju ingen trevlig doft och speciellt inte för ett litet barn på 2 år.

Middagen idag åt vi på Briggen, svin dyrt. Det är tur att vi äter ute så sällan. Handlade lite mer julklappar och även all julmat. Dyrt varé, tur det bara är jul en gång per år, haha! Jag sitter här o saknar min pappa nåt ofattbart mycket. Det blir alltid jobbigare när julen närmar sig, det gör så ont i mig att sakna han, det gör så ont att veta att du inte finns längre, det blir aldrig bättre, nu är det snart 3 år sen du gick bort, men så fort jag hör en låt med en lite sorgen text så blir jag ledsen o tårarna rinner ner för mina kinder, för att jag saknar dig så mycket. Jag vill inget hellre än att ha dig hos mig, få krama om dig, och bara vara med dig. Jag önskar jag kunde ta dig tillbaka, jag önskar jag kunde göra allt bra, men jag kan inte för du finns inte hos mig längre.

Orden räcker inte till, för hur mkt jag saknar dig .
Jag hade nog aldrig förväntat mig att jag bara skulle få 19 år ihop med dig, jag hade aldrig förväntat mig att du skulle ryckas ur mitt liv så plötsligt, att du aldrig skulle få se mig bli mamma, att du skulle få se hur bra jag har det. Jag vill att du ska veta att jag mår bra nu, du hade varit så stolt över mig och min familj. Över vilken fin son jag har och vilket fint barnbarn du har. Jag ville så gärna att han skulle fått träffa sin morfar, men den enda bild han kommer ha av dig, är när vi besöker din grav, och dom dagarna jag sitter och berättar vilken underbar morfar han skulle ha haft, om livet hade varit rättvist. Men livet är inte rättvist, eftersom du inte finns hos oss.

det gör så ont att inte veta hur du har det . Pappa, JAG ÄLSKAR DIG !