- Augusti 2018
- Juli 2018
- Augusti 2016
- Augusti 2015
- Februari 2015
- September 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007
- November 2007
- Oktober 2007
Hormonstint Monster ?!
» Kommentarer(12) «
Ååååh vilken kväll ”/ ..
Jag har grinat som en tok, mest i ren panik! Jörgen & William åkte ju iväg på kalas hos Williams faster. Sen ringde Williams farmor och berättade att William hade spytt, massvis! Och min första tanke är ju givetvis magsjuka. Och min värsta fasa är att Linus skulle få det, med tanke på hans låga vikt så skulle de vara förödande för han att få det och tappa i vikt. Så jag slängde mig på telefonen och ringde till Neo för att rådgöra med dom OM det skulle vara magsjuka. Men hon sa att jag inte behövde oroa mig, eftersom att jag ammar så har han ett sånt skydd så risken att han skulle bli smittad var ganska liten. Tack o lov!
Men skulle han däremot bli dålig, så skulle jag ringa in igen. Och om allt var lugnt skulle jag ringa imorn bitti och berätta läget. Tror dock inte det är magsjuka längre, för han hade spytt i samband med att han åt, så han kan lika gärna satt i halsen och fått kvälvningar. Nu sitter han iaf och äter kvällsmat och tittar på tv.
Men hursomhelst så bröt jag ihop totalt, tårarna bara forsade och jag kände att jag inte var långt ifrån att få ett nervöst sammanbrott. Jag är så känslosam sen jag fick Linus så det finns inte, jag var definitivt inte sån här efter William. Det är nästan lite jobbigt ibland, för jag gråter för allt. Känner mig som ett vrak emellanåt, usch! Hoppas jag snart ska stabiliseras på den fronten. Men det har nog mycket att göra med starten vi fick när Linus kom. Omställningen att gå från 1 barn till 2, rädslan att nåt ska hända med Linus, för ja den finns faktiskt där, även om allt visar bra så är han ju fortfarande väldigt liten. Ja konstant orolig det är jag.
Nu har jag iaf lyckats lugna mina nerver för ikväll.. Linus ligger och sover, och det ska strax William också göra. Imorgon är det återbesök på Neonatal , men innan dess ska vi iväg och hämta en tårta som jag beställt till personalen :) Får hoppas den ska smaka! =)
Trillade in på din blogg via familjeliv och ville bara lämna ett avtryck. Vilka fina barn du har!
MVH Maria
Förstår att det är mycket att tänka på och det är inte konstigt att det känns som om det är "för mycket" (precis som du skrev i inlägget). Funderar kanske på om du drabbats av en förlossningsdepression? En lindrig variant av den? Tycker att du skall prata med neo eller med BVC om detta. OM uti fall att det skulle vara det. O att gå från 1 till 2 barn ÄR en stor omställning. Du har många omkring dig som stöttar o tänker på dig, kom ihåg det!
Skönt att du mår bättre nu. Det var nog bara att han satte något i halens 3 åringar är ju inte så lugna när de är på kalas när det finns kakor och glass mm att smaska i sig.., hoppas han mår bra nu iallfall.
Dina hormoner är vanligt men det är mycket för dig att ta in det är en stor omställning att få en till familjemedlem. Det är större än man tror, Speciellt för er som fick en så liten och skör kille, då blir man extra känslig och beskyddande, men jag tycker ni fixar detta toppen även fast ni haft en lite jobbig start.
Ja di där jädrans hormonerna kan ju spöka som bare den. Jösses ja... Skönt att det inte verkar som det var magsjukan i allafall.
Härligt att höra att ni har fått komma hem nu och att allt går så bra och att ni mår bra allesammans!
Tackar så mkt! Vi har verkligen haft en jätte trevlig dag!
KRam
tänkte på kläder till Linus.
kolla med Agnetha på www.lilofant.se
Hon syr ju prematur vet jag.
Nej men usch vad jobbigt för dig med alla hormoner! Jag grät också jättemycket i början när Elise hade kommit. Det var så mycket känslor som spökade och en stor omställning att anpassa sig till. Jag tror att du väldigt snart kommer må mycket bättre. Du verkar vara en toppenmamma och i takt med att Linus blir större och starkare så kommer det nog känns bättre!
du är så duktig marie! mycket stolt över dig måste jag säga!
det kommer gå finfint med linus, han är ju trotts allt eran son och ni är inte de personer som ger upp i första taget så varför skulle han? zetterblads andan lever vidare ;)
va gullig du är som ska ge dem tårta! förtog att du blev väl omhändetagen där uppe så förstår att du vill ge nått tillbaka. synd jag inte kände det samma på mitt besök på bb. hoppas ni mår bra alla 4..öm 5 får ju inte glömma den håriga familjemedlemen eller! hihi
har du bloglovin? lättare å hålla koll om jag lägger till dig där :p
Sen är det vanligare med dessa hormonsvallningar när man ammar också. Det är mkt som händer i kroppen då. Jag kommer ihåg hur det var när Philip var pyttebebis..... inget som man längtar till igen men det blir så för alla, det är normalt.
Hoppas inte det var magsjuka och han mår bra nu William. :) Skönt att få vara hemma nu? :) kram på dig
jag hade samma sak när stora pojken kom 4 veckor innan bf.
det var lättare med nr 2 som inte alls var så liten.
be bvc om hjälp dom har kurator pyskologer som hjälper till..
ja fick hjälp vä'ldigt fort men ja har fortfarande svårt att ta mej till stora killen, de e pappas pojk nr 2 e mammas pojk.. men ja tränar än å de blir bättre i alla fall :)
Jo det kan jag förstå. Kommer säkert gå jättebra och sen har du ju så nära dit också om du behöver dom. :)