2010-10-24 09:10:48 Graviditeten
» Kommentarer(15) «

Allt startade natten till onsdagen den 20:e. Jag vaknade vid runt 03 av att jag kände nåt konstigt långt ner i magen, typ vid äggstockarna kan man säga. Gjorde inte så fruktansvärt ont så jag somnade om igen, kunde vakna till lite då och då av att det värkte lite grann, men tänkte inte mer på det.

När jag sen gick upp på morgonen och gjorde mitt dagliga toalettbesök såg jag att hela slemproppen gått. Tänkte inte så mycket mer på de, jag hade ju ändå tid för igångsättning dagen efter. Jag skulle ju inte föda barn idag. Gick upp tillsammans med familjen och åt frukost, grejjade lite hemma.

Vid 10-tiden kom värkarna med 15 min mellanrum, och Jörgen åkte iväg för att hämta upp sin syster och systerson för vi skulle till leklandet med William. Värkarna fortsatte i samma intervaller och vi åkte och lekte, sprang runt där nere, åkte ruschkana och William hade allmänt skoj.

Efteråt behövde jag till affären för att köpa lite saker jag behövde med mig till förlossningen, mjukisbralls och lite dryck. Gick där inne och kikade och sen körde vi hem Jörgens syster och då började värkarna komma tätare och kom nu med 5 min emellan, och hade ändrat karaktär lite, nu började dom bli kraftigare. Så vi åkte hem så jag fick ringa in till förlossningen och rådgöra om hur vi skulle göra.

För dom ville ha bebisen under övervakning under själva igångsättningen hade min läkare förklarat för mig, för man visste inte om han skulle klara av värkarna. Sköterskan jag pratade med på förlossningen tyckte vi skulle komma in, så jag fick packa ihop lite saker till William så han kunde sova borta hos sin farmor. Hade ju ingen aning om det var på G, eller vad som skulle ske nu. Så åkte vi och lämnade honom, det var med tårar i ögonen vi åkte därifrån. *Blödigt mammahjärta*

Mötte upp min bästa vän Sara utanför förlossningen som skulle vara med. Som ett stöd för både mig och Jörgen. Fick komma in på ett undersökningsrum först där jag fick ligga med CTG en stund. Den registrerade inga direkta värkar just då, så hon frågade om jag ens haft några. Jodå, 2 st på 10 min. Så hon undersökte mig för att kolla om jag var öppen nåt. Och det var jag 3 cm! Då var klockan 17.00. Är inte helt hundra på klockslag och allt, jag skyller på min amningshjärna! Men nu utgår jag från mitt minne, mer exakta klockslag o så får jag ta när jag fått min förlossningsjournal.

Då fick vi ett förlossningsrum, Nr 4 J Hon frågade mig om jag ville att hon skulle ta hål på fosterhinnan, eftersom inte vattnet gått (denna gången heller) . Funderade en stund innan jag beslutade mig för att hon skulle sticka hål på den. Efter det var jag öppen 4 cm. Då var nog klockan runt 18. Barnmorskan vågade knappt lämna mitt rum för hon var rädd att denna förlossningen skulle gå fort. Speciellt utdrivnings skedet. Eftersom jag fött ett stort barn innan som banat vägen för detta lilla barn som skulle komma. Sen fick jag den älskade lustgasen, underbar! Precis så som jag minns den. Dom höjde upp sängen så jag kunde stå lutad mot sängens kant för att barnet skulle sjunka längre ner i bäckenet. Och där stog jag o andades lustgas och blev hög som ett hus och mådde allmänt bra just då.

Sen kände jag att jag ville lägga mig ner i sängen för det började bli jobbigt att stå. Låg mest på sidan denna gången för det kändes lättare då, sen kom det in både läkare och barnmorskor och ville att jag skulle stå upp för barnet var påverkat av värkarna och hjärtljuden sjönk i värkarbetet. Just det som vi hade blivit varnade för inför igångsättningen. Och att om barnet blev för påverkat kunde det hända att man fick avsluta det i ett kejsarsnitt. Men läkaren tog ett prov på barnets huvud, och det var fint så jag kunde fortsätta.

Runt 19-tiden kände dom på mig igen och då var jag öppen 6 cm. Dom hade en BM student med sig som kände på mig först och sa att jag var fullt öppen, men när sedan den utbildadde BM kände så var det ”bara” 6 cm. Då kände jag mig en aning besviken. Men jag fortsatte andas mig igenom värkarna med bara lustgas, dom frågade mig ett flertal gånger om jag inte ville ha ryggbedövning, men nej tack! Klarade mig bra på lustgasen, samt att krama sönder både Jörgens & Saras hand. Värkarna var fortfarande hanterbara även om dom gjorde fruktansvärt ont och jag kände ett hemskt tryck.

Jörgen åkte hem en snabbis för att ta ut Rocky som inte varit ute på flera timmar, och eftersom jag ändå bara var öppen 6 cm så trodde vi att det hinner han gott och väl, men sen kände jag bara ett nedrans tryck neråt, inte som innan utan MYCKET kraftigare, bad då Sara ringa på klockan så BM fick komma. Han knappt lägga mig på rygg och dom kände att jag var fullt öppen och att bebisen kommer nu. Sara fick slänga sig på telefonluren för att ringa Jörgen o att han fick snabba sig som attan för att hinna, men bebisen hade inte tid och vänta, så vi började trycka på. 4-5 krystvärkar senare var han ute, i en jäkla fart! Eftersom Jörgen inte hann komma så fick Sara äran att klippa av navelsträngen.

Och sen la dom upp han på mitt bröst, 2 sek senare kommer Jörgen inspringandes genom dörren och frågar hur det går, och vi bara tittade på honom och svarade att ”det är klart nu” . Så kl 20.14 kom våran älskade prins i raketfart, ca 3 timmar hann vi vara inne på förlossningen innan han entrade världen! En liten mini kille på 1760 gram & 43 cm.

Sen började det jobbiga, att få ut moderkakan som inte ville lossna. Dom tryckte på min mage, och gav mig näs spray för att den skulle släppa. Testade med akupunktur, gav mig lustgas, gav mig nåt medel i armen, försökte dra ut han. Ja typ allt, efter att ha försökt och få moderkakan att lossna i över en timma så beslutades det sen för att jag skulle sövas och dom skulle operera bort moderkakan. Och i samma veva passade dom på att sy de som jag sprack.

Jörgen fick följa med Linus till Neonatal Avdelningen när dom körde mig till operationen, och även han fick den goda Grattis brickan! När jag vaknat upp från narkosen så hämtade Jörgen mig på BB så vi kunde ta oss till Neo, så jag kunde få se våran underbara lilla prins! Där låg han så sött och sov i sin kuvös, och jag fick hålla om han åter igen!

Lyckan är gjord, min familj är komplett! Jag har allt man kan önska sig! <3