2011-03-13 10:58:54 Dagboken
» Kommentarer(4) «


God Morgon! Igår var vi och firade barnens farfar som fyller 70 år idag! Det bjöds på smörgåstårta och vanlig tårta, riktigt smaskigt. William busade som bara den med Liam och hade jätte skoj, även Linus tyckte det var kul, med många nya ansikten. Efter 2 timmar så var han hungrig och tämligen trött så vi bestämde oss för att åka hem. William stannade kvar och sov över hos Carina. Linus somnade i bilen på vägen hem. Vaknade sen och var hungrig när vi kom hem, sen sten slocknade han vid 18 . Vaknade efter en timma och trodde att han skulle vara piggelin, men nepp så fort jag la han i min famn så stenslocknade han. Sen sov han för natten..

Kollade på Melodifestivalen och jag tycker rätt låt vann! När den var slut, var jag också slut så jag gick o la mig. Så är det med småbarnslivet, man är dötrött på kvällen. Sen vet man ju aldrig hur dom små ska sova. Men Linus har sovit bra hela natten, inga krångel här inte :) Han vaknade sen vid 06 imorse, men jag var inte så sugen på att gå upp då så jag la han intill mig och sen somnade vi om till 09 :) Då gick vi upp o myste, Linus fick lite gröt och sen tutte o nu sover han igen =) Tänkte jag skulle ta mig nåt o äta medans han nanisar !

På tisdag ska vi tillbaka till vårt älskade Neo igen :-) Efter Linus föddes gick jag med i en sida som heter Pytteliten . Och fick sedan en förfrågan om att medverka i en föräldrafika. Givetvis tackade jag ja med en gång. När man ligger inne på en Neonatal avdelning så blir man rätt isolerad från omvärlden, och då kan det vara skönt att det finns nån att prata med. Även om man har en fin relation med personalen, men det är ju ingen som vet hur man kommer känna när man får åka hem. Då kan det vara bra att det finns ett stöd utifrån med personer som har varit i samma sits som en själv. Jag längtade varje dag efter att få åka hem, hem till min familj. Men när vi väl kom hem, så tyckte jag att det var sjukt jobbigt. Jag grät hela dagarna, och mådde så dåligt. Helst av allt ville jag tillbaka till Neo igen, tillbaka till tryggheten där personalen bara fanns ett knapptryck bort.

Här hemma var det ju bara vi, med en pytteliten bebis. Jag var så rädd hela tiden, minsta lilla motgång och jag grät, ibland kändes det bara som om man aldrig skulle sluta gråta. Ja det var verkligen inte lätt. Det var först då man verkligen förstog hur liten han var och tänkte på allt möjligt, vad som kunde ha hänt.. Tänk om det inte hade gått så bra, vad hade man gjort då? Jag verkligen älskade Neo, och all den goa personalen som fanns där dag och natt för oss. <3

 

- Linus endast ett dygn gammal i sin kuvös på Neonatal .