- Augusti 2018
- Juli 2018
- Augusti 2016
- Augusti 2015
- Februari 2015
- September 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007
- November 2007
- Oktober 2007
Vad skulle du göra ?
09:12:46 Marie frågar » Kommentarer(12) «
Jag såg den här disskutionen på FB för ett tag sen .
Så jag tänkte fråga er hur ni resonerar?
Om ni var gravida och fick i ett hyfsat tidigt skede veta att ni väntade ett barn med DS (Downs Syndrom) Skulle ni behålla barnet eller skulle ni avsluta graviditeten?
Kan vara kul och se hur folk tänker kring detta, jag har själv en vän som har en dotter med DS och den lilla flickan är helt underbar, jämngammal med Linus och ett riktigt charmtroll :)
Hej vännen och hoppas du & barnen mår bra!
Jag är inne ofta, men så himla dålig på att kommentera!
Viktigt ämne du tar upp, fina du.
Jag har en bekant som på rutinultraljud fick veta att hennes barn hade en muskelsjukdom som alltid leder till döden. Ofta när barnen är runt 5 år och efter ett mycket smärtsamt liv. Hon tog det svåra valet att avsluta graviditeten och är sjukskriven än. Hon kunde inte med att föda in sitt barn till döden och smärta.
Jag själv hade inte avslutat en graviditet för att barnet hade DS, jag hade istället förberett mig och läst på.
Men hade de haft en sjukdom som hade inneburit att de skulle lida och dö, så hade jag fått tänka om.
Kram till dig & familjen!
PS. Jag är nominerad på årets Mammablogg Gala och skulle bli superglad om du ville rösta på mig! Rösta på nr 31 under "Årets vardagsmamma" och "Årets inspirationsmamma"
http://cargocollective.com/mammabloggalan#Rosta-nominera
Jag skulle behållt det.. minst lika värd livet som vilket barn som hellst!
Självklart hade jag behållit barnet. DS är ju inget allvarligt fel. Man ska alltid tänka på vad som är bäst för barnet. Hade jag fått veta att barnet var grovt missbildad och aldrig kommer få ett värdigt liv. Utan leva med hjälp dygnet runt. Men samtidigt är jag emot abort så jag hade haft svårt att bestämma även då om jag skulle avsluta barnets liv.
Jag tror det beror helt på vad man är i livet och hur allt runtomkring ser ut.
Jag är uppvuxen med en kille med DS och om jag skall vara ärlig så tror jag aldrig jag hade orkat gå igenom det psykiskt som jag sett att dom gjort.
Men man vet aldrig hur man faktiskt reagerar den dagen man står där och får beskedet så det är svårt att faktiskt säga hur jag skulle göra till 100 procent.
Men Ds är ju så mycket, från att bara ha kromosomfelet till att ha massa följdsjukdomar.
Jag tycker inte man skall döma en person om den väljer att avsluta graviditeten pga det.
Hade jag fått reda på det tidigt hade jag faktiskt tagit bort det, men hade jag fått ett barn med ds hade jag älskat det vilkorslöst...
Jag hade självklart behållit barnet! Ingen tvekan om det. Visst kräver det mer av föräldrarna på ett annat sätt. Men det är så värt det. Det är fortfarande sitt egna barn!
Jag hade utan tvekan tagit bort det. Både av egoistiska skäl och för mina nuvarande barn skull och för barnets skull.
Jag hade aldrig orkat att ge det barnet all den träning det behöver för att få ett hysfat bra liv och jag hade inte tyckt det var okej mot mina nuvarande barn att förlora så mycket tid med dem. Sedan vet man aldrig om följdsjukdomarna och hur grov DS barnet får. Att få bo på ett avlastningsboende hela sitt liv är inte ett värdigt liv enligt mig.
Man har så mycket bekymmer över sina friska barn om mobbning och hur allt skulle gå i framtiden med mera. Hur hade man inte då haft det med ett utvecklingsstört barn.
Min åsikt :)
Hade jag fått reda på att jag väntade ett barn med DS så hade jag nästan helt säkert tagit bort det , inte just för att barnet i sig är sjukt utan mer att jag är sjuk med både det ena och andra och kommer behöva ställa upp fysiskt och psykiskt för barnet hela barnets liv på ett helt annat sätt än med ett friskt barn och jag är rädd för att jag inte skulle klara det och då misslyckas med min föräldra roll och det skulle inte vara okej för mig. Man vill ju kunna erbjuda sitt barn ett bra liv och en trygghet att man alltid finns där för det barnet och de skulle jag som sagt inte kunna garantera. Det är min syn på de hela om jag hade hamnat där. Hade jag inte vart sjuk och haft vetskapen att jag år för år blir sämre hade svaret nog vart annorlunda.
Hej! Viktigt ämne.
Jag hade faktiskt tagit bort barnet om jag fick reda på att han/hon har DS. Jag tänker på barnets bästa. Jag har själv jobbat med barn med olika typer av funktionshinder/handikapp, och ofta väldigt allvarliga handikapp.. Jag vet hur otroligt mycket jobb, träning och styrka (mentalt) det krävs för att klara av det. Självklart är alla barn lika mycket värda, så hade jag fått ett barn med DS så hade jag älskat det barnet lika mycket oavsett sjukdom eller ej! Men som sagt.
hej, tänkte bara tipsa dig om helgens sweetie! :D
samt två andra tävlingar du kanske skulle vilja vara med i innan de avslutas? :)
http://fotokobran.se/2012/april/helgens-sweetie-4.html#comment
http://fotokobran.se/2012/april/tavlingar-jag-hade-glomt-bort-helt.html#comment
jag skulle behålla det. Jag tycker tt sånt barn har sin charm och som sagt även de är ett barn som kan leva. Och ajg skulle älska det barnet lika mycket som dem andra två även om de kan vara mer att göra med det barnet. men skulle aldirg klara av att ta bort ett barn för den saken för de finns mycket i dagens samhälle som underlättar för dem barnen
Jag har en liten pojk med ds hade ingen aning alls vad det var innan fick reda på det när han föddes och det var inte ärftligt utan enbart slumpen 1 på 1000 eftersom jag ej är så gammal först var det en stor chock men nu tänker man inte på det utan ser han som mina andra barn han är mammas lilla kille hade jag fått veta innan hade jag antagligen inte gjort abort och är så glad för den han är de är som ett barn med adhd det är en diagnos bara han är en helt frisk baby :). Man får lära sig mkt och lära sig att ta vara på livet och njuta av det fina vi har
