- Augusti 2018
- Juli 2018
- Augusti 2016
- Augusti 2015
- Februari 2015
- September 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007
- November 2007
- Oktober 2007
Äkta vänskap
09:51:27 Mina tankar och funderingar » Kommentarer(5) «
Något man finner väldigt sällan . Jag har funnit den, en solig dag i juli 2009 fann jag en underbar vän, som jag aldrig kommer släppa. Jag är en person som har väldigt svårt att lita på människor, jag öppnar mig inte och släpper inte in någon i mitt liv förän jag "vet" att det är rätt, att det är en människa jag kan lita på. Så min tillit är inget som bara kommer, den måste man förtjäna. Jag har väldigt många ytliga vänner/bekanta. Men väldigt få känner mig. Dom kanske tror att dom gör de, men det skulle jag säga att det gör dom inte, vet inte ens en bråkdel om mig.
Varför har jag såna anknytningsproblem då? Jag kommer ju inte gå in på detaljer, men jag har blivit sviken hela mitt liv, speciellt som barn.. Det sätter sina spår, därför lovar jag aldrig mina barn något jag inte kan hålla, inte heller dom som är mig nära i mitt liv. Löften är heliga för mig. Blivit utsatt för traumatiska upplevelser i min barndom, som jag inte ens önskar min värsta fiende. En sak kan jag konstatera iaf, det finns riktigt sjuka människor i denna värld .
Jag är även en person som har svårt att förlåta, när det kommer till vänskap är jag riktigt långsynt . Svik mig en gång, men du gör de aldrig igen. Jag tillåter det inte, för jag släpper aldrig in dig i mitt liv igen. Då är det liksom över för gott.
Hur resonerar ni kring detta?
Min underbara Sara ♥
Jag resonerar precis som du.
Jag har också många ytliga/bekanta vänner, men bara få som känner mig innan och utantill.
Jag har även som du, blivit sviken i mitt liv, speciellt som barn, men även i tonåren. Och i mitt vuxna liv.
Jag tycker du resonerar helt riktigt i denna fråga.
Och sen en annan sak! Du är en riktigt fin tjej, och förtjänar det bästa i livet! <3
jag är som dej har du bränt din chans en gång så är den bränd för gott men då ska de ha hänt något me å inte bara en liten sak då såklart :)
jag säger som grynet eller va hon nu hette "ta ingen skit"
Kram <3
sv: ja det är han verkligen :D
Jag är precis som du faktiskt , jag är väldigt bränd i kanterna efter vad livet bjudit på & svek från många under min uppväxt så jag är svår att nå & svårt att släppa folk in på & jag ger inte många fler än en chans faktiskt sen kan det ju vara något jobbigt ibland också men det är ett sätt att skydda sig själv ju .
Ja du, bäst att man väljer noga.
Jag kan oxå vara öppen, MEN håller med dig, bränn mig och jag kan göra ett helvete...om jag vill..fast då får det dock vara värt det. Och sådana s.k vänner är inte värt det!
