2012-05-28 17:11:02 Mina tankar och funderingar
» Kommentarer(1) «

Jag är en tänkande människa.

Så ja, de innebär att jag tänker mycket. Mycket på hur man formas som människa. Att hur upplevelser som kantat ens barndom kan forma en till den person man är idag. Jag kan ju bara se till mig själv och mina upplevelser och händelser. Speciellt svåra traumatiska händelser. Jag har ett jobbigt trauma med mig i bagaget som gett mig stora men skulle man väl kunna säga. Jag har oerhört svårt för att lita på människor, visst jag litar på människor men det tar LÅNG tid för mig att bygga upp den tilliten. Och de värsta är ju att de kan raserar på en fjärdedels sekund. Hela min barndom var jag en väldigt osäker tjej. På vissa sätt är jag det än idag. Mitt största problem är det här med löften! Lova mig aldrig något om du inte tänkt att hålla det. Det kan rasera hela min värld och jag kan må fruktansvärt dåligt. Handlar inte om stora saker utan kan vara små skit saker, som att lova att man kommer på fika!

Efter mitt trauma tvingades jag in i massa olika saker, prat med kuratorer, psykologsamtal, psykoterapi och till sist testade dom en metod som heter EMDR. Men, det funkade inte för mig. Jag satt bara och grät igenom samtalen så vi kom aldrig någon vart. Så åren gick och jag bearbetade händelsen ensam istället. Och de är väl så jag gör fortfarande. När jag tycker nåt är jobbigt eller hamnar i en jobbig situation så bearbetar jag de ensam, i mitt huvud. För att det är jobbigt att prata. Att bara skriva det här inlägget är jobbigt att skriva, vet inte ens varför jag gör det utan vill nog mest få det ur mig.

Men trots det så har det format mig till den jag är idag. Och jag trodde aldrig jag skulle få ett sånt bra liv som jag faktiskt har. En underbar man, som stöttar mig i allt. Två helt underbara barn som är ljuset i mitt liv. Fina vänner som ställer upp i vått och torrt och tycker om mig för den jag är. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här idag om jag ska vara helt ärlig. Ibland har man nog tänkt i andra banor som hade varit lättare, men jag har kämpat mig från den djupa djupa botten upp till toppen. Vägen har vart lång och svår men den har varit så värd det! Jag har kantats av många motgångar men under resans gång lyckats bygga mig en ganska så bra skyddsbarriär som väldigt få lyckats ta sig igenom. Och dom som lyckats kan jag räkna på en hand.

Så jag kan lugnt säga att you think you know me, but you have no idea!