Hej och alla Maries läsare! :)

Jag har fått äran att knåpa ihop ett gästinlägg här och ja detta är mitt första någonsin så den kanske inte blir världens bästa men ett försök kan man väl ändå göra ;)

Jooo, vem är jag då?

Jag heter Hannele och är 23 år och bor i Falun med min lilla familj som består av pappa Jonas som jag har känt sen jag var 15 år men vi blev ett par 07 så snart har vi varit tillsammans i 5 år och denna lilla tid så har vi knåpat ihop två underbara barn som heter Kevin och som är 3 år och Albin som fyllde nyligen 2 år.

Som många säger: oj vad tätt! Ja det är tätt men även underbart men ibland lite tufft men så är det väl hos alla som har barn oavsett ålder eller?

Jag blev gravid första gången när jag var 18 år och gick i gymnasiet men fick tyvärr missfall och sedan samma år när jag hade fyllt 19 år ( blev det på våren) så fick vi veta på hösten att jag var gravid igen efter ha försökt få barn i typ flera månader så hände det äntligen men på fel tillfälle men hey..när är det rätt tid att skaffa barn då? Men i alla fall så började jag studera under min graviditet med min äldsta son Kevin trots att jag hade en tuff graviditet så klarade jag mig i alla fall men i vecka 35 så avslutade jag mina studier för att njuta av den sista tiden som gravid + att vila upp mig och förbereda mig inför en förlossning och vid den här tiden så hade jag hunnit fylla 20.

Den 9.e juni 2009 så gick vattnet och typ ett dygn senare dvs den 10.e föddes det en liten gosse vid namn Kevin, han föddes via snitt eftersom jag är liten runt om mig men det insåg man inte för ens senare.

Och när Kevin var runt 7 månader så upptäckte jag ( förra gången så vare pappa Jonas som upptäckte att jag var gravid) att jag var gravid igen och ja det blev i te en sån stor chock men man hade panik ändå men efter massa om och men så behöll vi bebisen.

Så den 20.e sept 2010 (då hade jag hunnit fylla 21) så föddes det en lillebror som fick namnet Albin och ja han föddes via den vanliga vägen för att jag hade gjort tul tidigare i graviditeten med honom för att se hur stor han var osv och han var perfekt för att kunna komma ut via ja den vanliga vägen.

Så att vara 21 år och tvåbarnsmamma var ju inte illa och idag är jag 23 år och tvåbarnsmamma men åldern har väl inte något betydelse i det säg det i alla fall..själv vet jag inte riktigt, både och har det väl skulle jag gissa på i alla fall.

Jag var mammaledig i drygt 2 år och sedan så började jag plugga igen fast denna gång så började jag plugga upp  lite ämnen från gymnasietiden som jag hade kvar och jag pluggar fortfarande där och min dröm är att en vacker dag ska jag får hjälpa andra människor.

Och att jag var ju mammaledig i 2 år och man kom ut i världen så vare nästan en främmande värld för mig, haha..eftersom jag levde i en bubbla med mina barn och hade inga tider att passa osv, ni vet! Men jag trivs bakom skolbänken för det mesta trots att man är skoltrött igen.

För övrigt som tex mina intressen är att fota och shoppa, det är väl mina största intressen sedan så älskar jag att kolla på filmer/serier och läsa böcker m.m

Och annars då? Många kanske undrar varför man skaffa barn så tidigt?

För att vår klockor ringde och vi var redo för att bli föräldrar helt enkelt och vi hade/har ekonomi och sånt så det var ju lätt. Visst ens förhållande kanske skulle spricka och man kanske tröttnade på varandra osv men hey? Inget är lätt i livet! Man har sina berg och dal banor i förhållandet. 

Många kanske tror att ja du kommer aldrig kunna göra saker som förut och du förstör ditt liv osv! Men hallå? I allafall jag kan göra saker och ting fortfarande som förr men det krävs planering för min del eller aa för våran del då!

Och dessutom så började i alla fall mitt liv ordentligt när jag skaffade barn och det är inget jag ångrar över! Mitt liv är dubbelt så roligare nu än vad den var förut, den är mera spännande osv men självklart så äre tufft också men jag gillar utmaningar också dessutom så kände jag mig klar över vissa saker i mitt liv och det andra kan jag göra än idag som tex umgås med mina polare själv trots att jag har barn. Man behöver pauser ibland om man kan och vill och det är Inge fel på det! Man är Inge svag människa eller dålig människa eller pappa/mamma för att man tar en lite tid för sig själv en stund. Och man.r Inge sämre mamma/pappa om man åker på en förlossningsdepp eller om man inte kan amma osv. Man gör ju det bästa man kan för sitt barn! Och nu talar jag om för såna som bryr sig o sina barn!

Ibland så kan jag bli så trött på folk som lever på stenåldern om hur och när och vad man ska göra med sin unge! Alla är olika och föräldrarna vet bäst för sin unge än någon annan och självklart så gör man fel i sitt liv men hallå? Förutom att vara en förälder på hel tid så är man en människa med känslor också, det är normalt att göra fel beslut osv.

Men mja! Jag är inte så duktig av mig att förklara saker och ting i skrift på hur jag känner och tänker så att slippa skriva värsta boken i Maries blogg så avslutar jag detta gästinlägg med att tacka bloggens ägare att jag fick svamla på lite här och att ni är välkomna att snoka i min blogg där jag skriver om allt möjligt i :)

Puss&kram

Hannele

www.lillahannele.blogg.se

Ps!

Många kanske känner igen mig som mammah osv men den tiden är över! En ny blogg med massa nya inlägg och kanske några gamla med! :)